I ditt ansikte, PM

Blogg.se suger ju. Tro det eller ej, men jag har faktiskt publicerat ett nytt inlägg även efter "När katten är borta dansar råttorna på bordet" men ändå kan ingen se det. Inte ens jag! (Förutom när jag har loggat in och kan se den i listan över publicerade inlägg) Det var visserligen inte direkt ett särskilt viktigt inlägg (om man jämför med mina övriga inlägg det vill säga, vilket å andra sidan fortfarande betyder att inlägget var viktigare än livet självt) men rätt skall väl ändå vara rätt. Kanske jag kan publicera det efter detta alster. Som jag tror att endast en minoritet kommer att läsa igenom ordentligt.

Hoppsan. Jag ser att så fort jag publicerade DETTA inlägg så publicerades även det förra. Blogg.se suger.

Vi testade Silent Hill 5 (Homecoming) ikväll. Senaste delen i serien, ni vet. Stämningen är fortfarande sådär härligt Silent Hill-ig, men på något sätt märker man att det inte är riktigt samma utvecklare. Vete fasen vad det är, men något är det. Behöver inte nödvändigtvis vara någonting dåligt, det vet vi inte än. Så långt har vi inte kommit. Men något man märker är att spelet har två dominerande färgteman: grått och rött. Och så brunt då, i tillbakablickar. Vilket är okej med mig, men man blir kanske lite less i längden. Men jag gillar verkligen presentationen.

Man är Alex Shepherd som precis återvänder från "kriget" (vilket krig det rör sig om vet vi inte) till sin hemstad, bara för att finna att den har blivit kusligt ödslig. Även hans gamla hem verkar ha varit övergivet i flera år och större delen av hans familj verkar plötsligt ha försvunnit. Den enda som finns kvar är hans gamla mor som verkar ha blivit lite virrig. (Man finner henne i en gungstol med en revolver i knät, galna kärring. Inte har hon diskat heller!) Vart resten av hans familj har försvunnit? En ganska god gissning är väl Silent Hill.

Jag var nära på att skita på mig när det kom ner ett lik från taket under spelets inledning. Och då vi råkade på spelets första sjuksköterska var jag nära på att skicka ut Tobe ut ur rummet så att jag kunde fappa.

DEN DÄR KLYFTAN!