Jag grät...
Men.
Vi sörjer idag. Jag fick för typ en timme sedan beskedet att min hund därhemma har avlidit. Mitt svarta odjur, mitt monster, min kerberos, min animaliska inkarnation; min Nalle... är död. Vi visste visserligen redan i julas att han inte skulle leva ett år till och han har inte direkt mått bra den sista tiden, men beskedet kom som en smäll. Inombords gråter jag! Jag vet att du inte läser min blogg, men: vila i frid.
Rykten säger att den där vita saken som är på fotot söker efter något, där hemma.
Betyder: HUND
PS. Det var en pojkflicka som kom med en senanmälan till vuxenpoängsligan. Så hon får inte vara med. Men hon har bett mig utvärdera henne och detta är vad jag har kommit fram till: Linnea - 63p. Det var ju lite synd att hon inte deltog igår, neeeee? DS.
JAG SKULLE JU HA VUNNIT! Vafan!?
Whaaaaat? Är Nalle borta? Besten från Bygdeå har altså övergått från ett odjur till en legend. Inget kommer bli sig likt.
Linnea: Ja, det var synd. Du hade till och med gett herr Gunéll en match. (Fast det kan ha varit för att du spammade vuxengrejer. Han försökte inte så hårt)
Tobe: Den sjätte oktober 2008 är en sorgens dag. Det kanske inte var helt opassande att jag var inne på Dress Mann för att kolla på begravningsslipsar idag.
Usch... :/ Sånt är sjukt jobbigt, stackars vita lilla djur också, det låter så sorgligt att han/hon söker efter något :(
Ja, stackars dig och Kerberos också för den delen.
Det är synd om oss alla. Dig med. Dina vänner och deras föräldrar också. Men man måste gå vidare.
R.I.P Nalle!
legenden lever vidare!
Vila i frid Nalle.
R.I.P :(
Noooooooooo! Jag fick inte ens saga adjo...
Det var det bara mamma som fick.
Fan också! :'(
