I ditt ansikte, PM

Det var en vanlig arbetsdag, på demensboendet som jag jobbade på, sent i juli (eller om det kanske var tidigt i augusti) som jag plötsligt upptäckte att jag hade ett hyfsat stort, rakt sår nere på vänster vad. "Huh, varför har jag inte känt det där?" tänkte jag. "Det är ju ganska rejält faktiskt... jaja, det läker väl."

Två månader senare:


VAD FAN, DET HAR JU GÅTT OCH BLIVIT ETT JÄVLA ÄRR. Liksom, va? Kan man få sår som man inte ens har känt någon smärta från, eller lagt märke till att det har blödit, och som dessutom går och blir ärr??? Jag trodde att man var tvungen att vara med om någonting coolt för att få ärr. Något som ger lite manliga statuspoäng.

"Jag råkade slå fel med stämjärnet. Det gjorde ont som fan."

"Jag skulle bära en fönsterruta, som gick sönder och var nära på att skära av pulsådern i vänster armled. Det gjorde ont som fan."

"Efter en hård kväll med musik, dans, sprit och massvis med brudar blev jag överfallen av gangstrar med machineguns. Det gjorde ont som fan. (Men jag vann)"

Vad har jag att komma med? Jag har ingen aning om vad orsaken är. Och det kan omöjligt ha varit någon på jobbet som gjorde det. Eller påstår ni att gamla tant Elsa skulle ha gjort det? Eller kanske Ruth? Karin? Pfah! Jag och Karin var tajta. Vi gick alltid igenom avdelningen tillsammans, hon med sin ena arm runt min midja och jag med min ena arm över hennes skuldror. Skulle hon ha gjort det?

Nej, kom igen nu. Säg vem det fucking var.

Dagens jappsord: YOTTERU

Betyder: FULL

Jag hoppas förresten att det är någon fangirl därute som uppskattar fanservicen i detta inlägg. Att få se mina manliga, vita ben är inte något man gör varje dag!