I ditt ansikte, PM

Rapport fran storstaden som aldrig sover.

Folk klagar pa de sloa uppdateringarna, men halla! Jag gor mitt basta! Men nu ar jag snall och tar mig tid att skriva lite. Klockan ar just nu 14:10 i Japanland och jag har ingenting att gora, sa vi kor pa det!

Sommarkursen ar alltsa slut for nagra veckor sedan och jag har varit ute och rest. Vi reste forst till Kyoto, en stad som ar valdigt kand i Japan eftersom det troligtvis ar den storsta staden som har bevarat gammal japansk kultur. Det finns massor med tempel, manga av dem ar riktigt kanda over hela landet (och varlden), och har man riktigt tur kan man se en geisha pa gatorna. Vi sag bara en maiko lite hastigt, dvs en lagre staende geisha, och det var valdigt tur. Jo just ja! Vi hade ganska tur nar vi lamnade Gifu eftersom vi redan pa Gifus tagstation helt ovantat fick kontakt med tva japaner, en aldre kvinna i 40-50arsaldern och hennes aldre-an-mig-ariga son som vi pratade med. De skulle at samma hall sa de bestamde sig for att guida oss lite grann i Kyoto vilket man borde tacka och bocka for mer an vi gjorde i och med att vi troligtvis hade dott annars. Till exempel hade vi akt fel med tagen. Och det hade tagit annu langre tid att hitta vart vandrarhem an vad det gjorde. De hade tva hus, sa de erbjod oss overnattning hemma hos dem i Kobe nasta gang vi kommer tillbaka till Kyoto eller Osaka (vilket vi berattade om att vi skulle gora) eftersom Kobe ligger nara de staderna. Dessvarre blev det ingenting av det da mitt sallskap tydligen var mer sugna pa en standard backpackerresa an en unik upplevelse. Jag kommer for alltid vara bitter.

Sedan begav vi oss till atombombens stad! Hiroshima. Trevlig stad faktiskt, med mycket att gora och mycket att se. Man gor dock bast i att vara ute i god tid om man vill forsoka boka boende den 5-6:e augusti eftersom arsdagen ar den 6:e. Vi hade ingen aning och forsokte boka det datumet anda, men vi var tvungna att lagga det tidigare eftersom allt var helt fullt. Men aker man dit borde man aven ta sig en titt pa on Miyajima som jag tror ar mest kant for den jattestora tori-porten (en san dar japansk rod port... man fattar om man kollar pa mina bilder) som finns ute i vattnet. Vattennivan var dock sa lag nar vi var dar att man kunde ga ut till den. Det ar dessutom fin natur pa on!

Vi drog vidare till Osaka som ligger ungefar tio minuter fran Kyoto med shinkansen. Valdigt nara mellan de staderna alltsa. Det tog daremot sisadar tva timmar fran Hiroshima till Osaka, men jaja. Vi hade faktiskt inte den blekaste aning om vad vi skulle gora i Osaka eftersom det inte verkar finnas nagra kanda turistmal dar. Jag fragade japaner om vad stallet var kant for i Japan och de sa "eeeeh, typ mat". Sa vi checkade in pa ett valdigt schysst vandrarhem for fyra personer och fick nagot som kunde liknas med en riktigt trevlig lagenhet med balkong hyfsat hogt ovanfor marken. Bra skit. Men man behover faktiskt inte vara orolig for att man inte kan hitta nagot att gora i Osaka, eftersom man gor det ganska latt. De hade ett stort slott som vi tittade pa, en tio mil lang shoppinggata, fracka byggnader som man kunde aka upp i och fa en fin utsikt over hela staden och och man kan ga till ett stort akvarium. Det var typ det vi gjorde i Osaka. Inte helt fel, men kandes egentligen ganska mycket som bara ett mindre Tokyo.

Sedan tillbaka till Kyoto. Jag har inte sagt att vi stannade tva natter pa varje stallet, va? Da gor jag det nu. Dar bodde vi pa ett vandrarhem som lag precis bredvid ett bygge sa det lat som satan pa morgonen, och det var ju bra for oss harda man som vill ga upp tidigt! Men eftersom vi hade varit sa satans effektiga och coola forra gangen vi var i Kyoto hade vi i stort sett bara ett turistmal kvar vi ville aka till som hette Fu... fushi... fushiinu? Nagonting? Nagot pa fu-i alla fall. Vi visste att det skulle vara "en massa tori-portar uppradade dar" vilket verkade coolt, sa vi drog dit. Och sag en massa uppradade tori-portar. Och det sag man ju fort att det var, man gick igenom ett tiotal portar som var tatt utplacerade och tankte att det skulle vara slut efter det, man hade varit nojd. Men sedan sag man att det fortsatte i en evighet. Vi fortsatte och fortsatte, och insag att vi holl pa att klattra upp for ett berg dar hela stigen smyckades av dessa portar och dessutom grenade stigen av i flera olika hall. Man blev nastan snurrig, lite tack vare den javliga varmen och luftfuktigheten.

Dagen darpa ville tva i mitt sallskap dra pa en utflykt utanfor Kyoto, bestamde sig for att de ville se havet och efter mycket besvar lyckades de ta reda pa nagon ort som lag ungefar tva-tre timmar bort med tag och sa drog vi dit. Vart forsta intryck var att vi hade hamnat i en riktig hala som den dagen fick se sina forsta utlanningar, och det stamde nog sakert. Vi gick en lang promenad for att fa se en liten glimt av havet, det gick inte riktigt som vi hade tankt, och sedan var vi tvungna att skynda oss tillbaka till taget eftersom det hade inneburit att vi hade fastnat dar om vi inte hade kommit pa just det dar taget. Vi stack darifran och insag en sak. Vi hade helt missat poangen med stallet vi hade dragit till, for det ar tydligen ganska kant bland japanerna. Men inte for att man kan fa en glimt av havet, utan for att stallets sabla onsen (bad med vatten fran varma kallor) ar kant. Kandes valdigt dumt da vi hade matt bra av att fa bada i ett onsen.

Efter Kyoto bar det av tillbaka till Tokyo dar jag alltsa har varit i mer an en vecka nu och skall stanna i ungefar en vecka till. Det har varit diverse turistande och att man har traffat japaner som man har polat med i Lund medan de var utbytesstudenter dar och tutorer fran Gifu. Karaoke, mat, spel och sadana underbara saker. Igar for vi till Disney Land med nyss namnda utbytesstudenter och jag blev ovantat nog ett barn pa nytt! Min drom nar jag var liten var att fa aka till Disney Land och den drommen har antligen blivit sann. Jag ar fortfarande glad. Jag har svart att tro att det finns en battre nojespark i och med att allting dar ar sa valgjort och pakostat. Nastan sa att man vill jobba dar, men helst inte i Japan tack vare den sjuka varmen. Jag ar imponerad over att manniskorna i drakterna inte dog medan de var tvungna att leka med barn och tramsa nar det var sa varmt som det var. Nej vad sager jag, det ar ju inte manniskor i drakter, det ar ju tecknade karaktarer! De dor inte.

Och nu bor jag numera ensam nagonstans i Tokyo. Det ar lite laskigt, men jag klarar mig nog. Hejra, nu maste jag utforska omradet lite mer.