I ditt ansikte, PM

Det är en riktigt gamla klyscha att beklaga sig över världens dystra framtid. Det är ju sånt som gamla gubbar gör och det är sånt som... jag har gjort tidigare, här på min blogg. Men det är ju ett tidsfördriv. Men hur som haver, på bara två dagar har jag hittat två nya skäl till att låta som en gubbe. Det första uppdagades igår när vi fann att SOL-centrets sabla godismaskin krävde ca 530kr för en jävla KitKat. Och en liten Polly-chokladkaka kostade 300kr+. Det är ju faktiskt skam på torra land. (Å andra sidan kanske jag inte skall klaga så mycket, jag fick trots allt köpa en mars, någon knäckemacka och en plopp för 1kr/st)

Det andra uppdagades idag när min nya medboende kom hem från affären, gick in i köket och utbrast "VAD FAN ÄR DET HÄR!" och visade upp den minsta glasstrut jag någonsin har sett. Den följde tydligen med i någon sån där kartong där det följer med flera olika glassar. Jösses vad jag garvade. Och grät.