I ditt ansikte, PM

Det snackas på tok för lite om 90-talet. Jag menar, det hände ju så mycket bra då som man inte får glömma bort. Det kom en jävla massa bra Disney-filmer och Expedition: Robinson debuterade och Martin Timell slog igenom internet började bli stort och många bra barnprogram visades (många var visserligen från 80-talet, men äsch, jag levde ju på 90-talet) och det fanns sjukt fräsiga klädstilar och och och... man kan egentligen hålla på länge. (Men om jag skall vara ärlig så kom jag inte på så jättemycket) Dessutom har man ju många härliga favoritlåtar från den tiden som man kan gagga om i evigheter! Det skulle faktiskt vara mycket mer uppskattat hos mig om världens alla DJ:s drog fram Absolute Music 7 (för vi vet ju alla att det är skivor som sålde multum runt hela jordklotet) eller någon annan tidig utgåva istället för den senaste Absolute Dance eller dylikt.

Jag menar. Jag vill fortfarande höra Leila K när jag är ute på krogen någon gång. Det var mer drag i henne än Lady Gaga!


Och spelbranschen då! Spelbranschen! Jösse hare. I början på 90-talet var ju Nintendo fortfarande så sjukt stort här i väst (och i Sydostasien) att man inte spelade TV-spel, man spelade Nintendo. För alla hade ju ett Super Nintendo. Och det finns många härliga tramsiga reklamer för företaget som bara kunde ha gjorts under 80-talet/början av 90-talet. Men så kom ju också Playstation och Nintendo 64. SEGA-fans kan ta sig själva där bak, jag lirade aldrig SEGA.

80- och 90-talet var ju förresten sjukt mycket mer macho än vad 2000-talet är. Då fick vi rullar som Terminator, Rovdjuret, Running Man, Den Oändliga Historien (inte så macho kanske, men jag har för mig att han åtminstone dödar en varg i den), Rocky, etc. Lägg märke till att det blev mycket Arnold där. Och titta vad vi får nu; en film om en gammal gubbe som förvandlas till Brad Pitt. Gäsp. Åh, och även här kan man också titta på spelbranschen! Då kom oförglömliga karaktärer som Duke Nukem; en biffig, blond karl som spottar oneliners, springer samtidigt som han sparkar med båda benen, får ALLA kvinnor han vill ha och sliter skallen av utomjordingar med ren armstyrka bara för att sätta sig och skita ner i halsen på offret. Och la ni märke till att han heter Hertig Atombombadom? Jag älskar det!

Och klassikern Doom med Doomkillen som huvudkaraktär. Jag läste en sammanfattning av handlingen tidigare idag och insåg hur sjukt häftig den egentligen är. Jag fattar inte hur filmen Doom med The Rock kunde bli så jävla kass. En soldat landar på en bas på Mars, "HELVETE VI HAR BLIVIT INVADERADE AV DEMONER, DÖDA 'ROM!" och det gör han. Sedan blir han själv dödad i ett bakhåll, kommer till helvetet, GER HELVETET STRYK OCH KOMMER TILLBAKA TILL LIVET och dödar självaste Satan som har flyttat till Jorden. Jag är mållös.

 Nu får vi Wii Play.

2000-talet är så pretto.