I ditt ansikte, PM

Jag slar aterigen pa djungeltrumman i landet dar det ar valdigt populart att fraga nagon om vilken blodgrupp personen tillhor. Jag har i och for sig inte fatt den fragan an, tror jag, men det finns andra som har. Jag har bara fatt fragan om jag har flickvan. Japaner ar inte radda for att fraga om det ifall de forsoker lara kanna nagon.

I fredags akte vi allihopa tillsammans till ett stalle som heter Gujou som tydligen ligger hogre ovanfor havsytan an Gifu och troligtvis darfor ar mycket svalare. Att Gujou var mycket skonare var dock inget man tankte pa forran man klev av bussen nar man kom tillbaka till Gifu da man inom trettio minuter hade svettats mer an vad man hade gjort sammanlagt under de tre och en halv dagarna man hade spenderat i Gujou totalt. Jaja, hur som helst.

Vi for alltsa till Gujou vilket ar ett valdigt litet japanskt samhalle som kan beskrivas som mycket vackert. Helt klart ett av de allra mysigaste stallena jag har besokt, om inte DET mysigaste. En stor del av poangen var att vi skulle prova att bo tillsammans med varsin japansk familj for att fa kanna pa ett lite mer vanligt japanskt hem och fa veta lite om hur de lever. Detta var dock inget som intraffade sa fort vi anlande till Gujou utan vi spenderade i stort sett hela dagen dar med diverse olika aktiviteter innan vi traffade vara familjer pa en valkomstfest pa kvallen. Dessa aktiviteter innefattade exempelvis ett besok pa en japansk lagstadieskola som faktiskt var mycket roligare an vantat. Ungarna var nastan excentriska, jag vet inte om det var for att de fick besok av utlanningar eller for att de slapp lektioner eller om det var for att det bara var sa de var. Troligtvis en kombo.

Alla fick en gullig handgjord skylt med sitt namn pa som man hangde runt halsen, jag fick den stora aran att halla ett halsningstal for oss svenskar infor alla barnen och lararna (pa japanska) och blev da en smula nervos och glomde minst halften av mitt tal som jag hade tankt ihop i huvudet pa en timme. Jo just ja, vi fick se nagon slags "roliga timmen" och sedan stack minst halften av alla ungarna och vi fick lara oss dansa japansk bondans tillsammans med ungarna. Det var namligen tankt att vi skulle dansa detta kvallen darpa. Sedan nar det var slut lekte vi lite med barnen och sedan fick vi ett glatt farval i form av att de... tja, utforde nagon slags ritual som blev ganska svettig.

Men pa valkomstfesten fick jag traffa min familj, eller... snarare mamman i min familj. Och en van till dem, som var precis lika gammal som jag. Resten av familjen var hemma och vantade och mamman var jatteorolig for att jag inte skulle kunna nagon japanska da ingen i familjen kunde det minsta engelska. Och det var val i princip darfor hon hade tagit med sig sin van, som var i min alder, eftersom hon kunde lite engelska och dessutom sa hade den har vannen mycket mer erfarenhet av att vara en homestayfamilj. Jag var namligen den forsta personen som min familj var homestay for. Just darfor blev det lite tyst och stelt till en borjan, men nar hon forstod att jag kunde mycket mer japanska an vad hon forst trodde sa blev hon mycket mer avslappnad. Alla dansade aterigen bondans och sedan akte vi hem till deras ovantat stora och frascha hem och traffade familjen som bestar av en mamma, pappa, tva soner, en hund och en farmor och farfar. Eller mormor och morfar, jag vet inte. Sedan fick de souvenirer fran Sverige av mig i form av te som ar gjort i Sverige (japaner gillar ju te, aven om det oftast ar gront te), en burk att ha det i (med muminmotiv pa!) och alhgrens bilar. Jag tror att det uppskattades. Jag hoppas da det.

Dagen darefter gjorde vi lite aktiviteter pa formiddagen men de spelar inte sa stor roll. Vill hadanefter fokusera pa min homestayfamilj. Alltsa, jag tror visserligen att det var min (homestay)mamma som gjorde hela grejen, men min familj var helt galet bra. Jag har pratat med de andra och medan alla visserligen har hamnat hos snalla familjer sa ar inte alla helt nojda med sina familjer av olika skal men jag tror att jag hade turen att hamna i familjen som absolut alla hade alskat att hamna i. Pappan var visserligen lite tyst och barnen var till en borjan lite blyga, men de undvek en aldrig och var valdigt trevliga. Vet inte hur pass gamla sonerna var riktigt, forutom att den ena var lagstadieelev och den andra gick pa hogstadiet. Forutom den aldre sonen som var upptagen med fotbollstraning infor nagon viktig match nu snart, samt mormor/farmor och morfar/farfar, sa akte vi och gjorde diverse trevliga saker tillsammans. De var galet snalla, de fragade om vad jag ville gora och ville jag gora nagot speciellt sa gjorde vi det och om jag inte visste nagot sa kom de med egna jattebra forslag. Vi akte till onsen, till ett japanskt varmvattenbad, besokte slott, akte till diverse schyssta souvenirbutiker, en vacker by byggd i gammal traditionell japansk stil, at en massa god mat och hade en grillfest. Vi gick tillsammans till matsurin (festivalen) i Gujou pa lordagskvallen dar jag bar min yukata som jag har kopt (en traditionell japansk sommarkladsel som folk ofta bar pa sommarfestivaler) och fick hjalp med att ta pa med en annan van till mamman, som var foregoende vans mamma och dessutom kollega till min vardmamma.

Stamningen pa matsurin var grym med folk som dansade, traditionell japansk musik i bakgrunden, stand med mat, dryck och lekar med priser. Jag rekommenderar verkligen att ga till en japansk festival om man ar i narheten av ett stalle som har en sadan festival under tiden man ar dar. Fuck year. Jaja, vi hade grillfest pa sondag kvall med nyss namnda vanner och dessutom en av mina klasskamrater som inte kunde vara med sin homestayfamilj under helgen och tva av mina tutorer. Valdigt trevligt med gott sallskap, god mat och fyrverkerier. Sa helgen gick fort och det blev mandag och man skulle hem. Men innan vi akte till stallet vi skulle skiljas pa sa hade jag en dejt med min mamma vid ett stort vattenfall. Det var valdigt mysigt i och med att det var vackert och att det fortfarande var tidigt pa morgonen (och det regnade lite grann) vilket innebar att det inte var nagra andra manniskor dar. Ungefar tio minuter sena till motet fick vi lyssna pa alla andras avskedstal, som man alltsa gjorde infor alla andra svenskar, koreaner och familjer med en mikrofon i handen, och till sist blev det min mammas tur att halla ett litet tal. Hon borjade grata lite grann medan hon holl sitt tal, vilket fick andra att ocksa borja grata lite grann, och sedan var det slut. Vi tog ett gruppfoto, man sa hej da, jag kramade min mamma (resten av familjen kunde namligen inte folja med till detta mote, sa jag hade kramat dem tidigare) och sedan gick jag pa bussen. Nar vi akte sa var det en person som sprang efter bussen och kom ikapp nar vi stod i en korsning med rott ljus. Det var min japanska mamma som stod och vinkade.

Jag skall forsoka halsa pa dem igen.