I ditt ansikte, PM

Tiden har varit knapp, men jag sitter just nu i Akihabara i Tokyo pa ett slappt internet- och manga-kafe och skall forsoka beratta vad jag har gjort. Om jag hinner. Jag far ju faktiskt dricka gratis dricka och lasa hur mycket manga jag vill ocksa... Vi borjar med dag 1. Och ha overseende med att jag anvander ett japanskt tangentbord.

Vi anlande ungefar halv tio pa morgonen pa Narita flygplats efter en javligt dryg resa med planet. Det var val kanske inte planet i sig det var fel pa, men resetiden kunde ju garna ha varit kortare. Och det blev inte mycket till att sova eftersom det var minst lika obekvamt som pa tag med sittplatser. Jag var faktiskt naiv och trodde att det kunde vara lite battre. Men det var det alltsa inte. Sa, som sagt anlande vi pa Narita och direkt upptacker man hur snalla japaner kan vara. Vi svenskar tog en javla tid pa oss att komma igenom kontrollen dar de ville veta ifall vi hade svininfluensa eller ej (man var ju tvungen att fylla i formular med adresser och sant) och var darmed sist med att plocka upp vara vaskor fran flyget. Och nar vi hamtade dem stod fyra snalla vakter och vaktade dem at oss.

Men det var nar jag sag att de faktiskt hade anstalld personal som stod och visade pa vilken rulltrappa man skulle ga pa (aven fast det bara fanns en upp och en ner) som jag insag att det nog stammer att jappsarna ar hyggliga.

Och medan vi letade efter vart vandrarhem inuti Tokyo sa kom de fram en japansk kvinna och fragade vad hon kunde hjalpa till med. Pa engelska alltsa. Vi maste ha sett valdigt vilsna ut. Och jag har gjort en liten iakttagelse; visst stammer det att japaner rent generellt inte ar bra pa engelska, men om de ar hyfsade sa ar de inte ett dugg radda for att komma fram till utlanningar och utova den. Som till exempel den just namnda kvinnan. Och det ar inte den enda gangen som en japan har kommit och hjalpt oss utan att vi har bett om det.

For har det an sa lange faktiskt inte varit sa varmt som man hade trott, aven om jag ar overtygad om att det kommer senare. Daremot ar det fortfarande valdigt fuktigt i luften och man svettas typ jamt. Men man vanjer sig faktiskt. Hur som haver sa ar det bra att dricka mycket nar man ar i Japan under sommaren.  Men nog om detta, vad hande efter att vi hittat vandrarhemmet och tagit in pa vara sma rum som luktar bajs da? (Oj vad det lat negativt. Men det ar faktiskt inte farligt. Men det luktar faktiskt bajs)

Inte mycket. Eller jo, klart det hande saker, men forsta dagen gjorde man inte sa mycket mer an att ga runt och ta for sig av alla intryck. Man marker snabbt att Japan ar nastan sa langt bort fran Sverige som man kan komma i och med att allt ar sa jakla annorlunda. Atminstone Tokyo ar det. Allting ar for det forsta valdigt kompakt. Man kan se pa de bilder jag har tagit hur sma alla hus ar och hur tatt emellan de ligger, samt att manga bilar ar jattesma sa att de kan parkera sina bilar just framfor sina hus utan att nagot av bilen sticker ut pa trottoaren utanfor. Och vart man an gar sa finns det saker som affarer och restauranger. Visst finns det mer eller mindre, och flashigare, men svanger man in pa nagra bakgator sa kan man anda rakna med att hitta saker som kan verka intressant. Tusentals av dem. Det har ar val visserligen nagot jag inte raknar med att det forekommer lika mycket i Gifu som i Tokyo, men anda.

Det var val kanske det om dag 1. Jag tror att det finns en massa som jag kan beratta, men det man gor just nu ar att turista och da gor man inte sa mycket mer an att bara ga runt och det ar inte sa javla kul att lasa om. Da ar det battre att se pa mina bilder. De flesta ligger uppe pa Facebook just nu, men finns det nagon som inte kan se dem och VILL se dem sa kan ju den personen hora av sig sa kanske jag kan fixa en bilddagbok eller nagot... alternativ att den personen tar sig i kragen och blir medlem pa facebook.

Dag 2 var vi i Akihabara, dar jag aven skriver detta inlagg. Det ar Tokyos elektronikstalle med jattemanga, jattestora elektronikbutiker, arkadhallar, manga- och animebutiker och mycket mycket mer. Min forsta Akihabara-upplevelse blev inte riktigt som jag hade tankt mig, aven om jag inte ar besviken pa nagot satt. Vi akte dit, kollade runt i butiker och gick pa arkadhallar. Utanfor en arkadhall kom ett litet TV-team pa tva personer och fangade oss och borjade intervjua oss om vad vi tyckte om Akihabara pa knackig engelska. De skulle gora nagot reportage om det nya Akihabara och ville val prata med utlanningar. De fick ett tag reda pa att vi alla hade studerat japanska i ett ar och da gick de genast igang och fragade annu mer, fast pa japanska. Till slut tackade de och fick vara mejladresser sa att de kunde hora av sig om det var nagot och sa. Vi sa hej da och rakade pa en japansk liten tos alldeles i narheten, kladd i pigklader inspirerade av 1800-talets England (men mer lattklatt), som delade ut reklamblad for Maid Cafet hon jobbade pa. Jag ville ga pa ett sant och vi tankte att vi skulle prova det, men tydligen var det for svart att hitta dit sa hon visade oss dit.

Val framme sa blev man ratt besviken. Pa reklambladet var alla i personalen japaner, men alla som jobbade inuti kafeet var utlanningar. Dvs, aven for japaner. De japanska tjejerna var troligtvis ute och jobbade pa gatan och forsokte locka in folk i kafeet. Vi hor till dem som gick i fallan. Vi upplevde en skum ritual fran var tyska piga som serverade oss, vilket skulle gora vara drycker annu godare. Vi betalade sedan och gick. (Jag maste hitta ett annat maid cafe)

Men nar vi kom ut stod samma TV-team pa tva personer fran tidigare och vantade utanfor. De kom fram och fragade vad vi tyckte om stallet, varfor vi var dar, etc etc. Formodligen hade de sett vart vi gick nar vi sa hej da och foljt efter oss. Sedan fragade de vad vi ville gora mer i Akihabara och svarade med att vi kanske ville kolla pa manga. De guidade oss till ett stalle kallat Mandarake som var en flera vaningar hog byggnad fylld med nordiga saker som leksaksrobotar, formodligen spel och anime, manga och sa mangaporr. De bad oss ga in och ha kul och berattade att de skulle vanta utanfor. Och det gjorde det. De intervjuade oss aven om det stallet och fragade pa nytt vad vi ville gora. Vi visste inte riktigt vad vi ville gora sa de rekommenderade att vi gick till nagon liten butik dar de hade robotar som spelade fotboll.

Sa vi gick dit. Jag har inte namnt att de spelade in och filmade allt vi gjorde och sa, va? Det gjorde de. Jamt. Men efter robotgrejen, som var ratt ball, skulle vi hem och de ocksa sa de foljde oss till stationen. De var schyssta, aven om det i borjan var lite laskigt da de foljde efter oss. Det ar inte bestamt an ifall deras reportage blir sant i TV sa vi far se om vi blir kanda eller inte.

Jag maste sluta nu eftersom min tid vid datorn tar slut snart. Sa, oh... se bilderna om ni kan.