Så som de säger det...

... kan det lätt uppstå missförstånd.





Det är så avslappnande att få låtsas att man är vinden

Idag kommer vi in på ett ämne som fortfarande är väldigt känsligt. Eller ja, ett ämne som historiskt sätt inte har varit så jäkla känsligt från början, men som har blivit det nu de senaste hundra åren eller något. Och det är nog bra att det är ett känsligt ämne, man får nämligen lite hopp för mänskligheten då, men man undrar varför det egentligen har blivit så pass befäst hos folk att det oftast stämplas som värre än mord. Det är tabubelagt och att skämta om ämnet kommer, oftast, inte alls på fråga. Förutom hos japanerna! (Jag älskar er, japaner, ni har inga hämningar. Ni kan skoja med allt och alla och ni bryr er inte) Mycket porr gör de också. Tecknat, otecknat, datoranimerat och där kan man hitta tretusen olika fetischer som man inte hittar här... kort och gott gör de porr i alla dess smaker och former.

Men ämnet jag snackar om är alltså våldtäkt. På något vis har någon brittisk feministisk politiker fått nys om det flera år gamla porrspelet, med det härliga namnet, "Rapelay" som är tillverkat av det japanska indiespelföretaget Illusion. (Som förresten även har gett oss gamla godingar som Battle Raper 1 & 2 och Artificial Girl- och Biko-serierna. Sistnämnda går ut på att stalka brudar och, öh... våldta dem) Jag vet inte vad "lay" betyder, jappsar älskar att slänga in ord på engelska för att det låter coolt men som inte alls är logiska, men "rape" är PRECIS vad det låter som! Jag vet, för jag har spelat det jättemånga gånger för jag har läst på om det. Så man rapelayar jävligt mycket i det spelet.

Den här politikern försöker alltså totalförbjuda försäljningen av det här spelet, som förresten bara säljs via nätet. Man kanske kan köpa det i butik någonstans i Japan också. (Men det är lite märkligt att de försöker med detta först nu när spelet, som sagt, är flera år gammalt och redan har varit ett hett samtalsämne på... Island, tror jag. Isländarna blev jätteupprörda) Hon säger att det är "hemskt att man gör ett spel om det här, där man som spelare styr en våldtäkt". På film har inte tittarna någon kontroll över vad som händer, så det verkar tydligen vara okej. Men hon klagar inte på "vanliga våldsamma" spel. Är det med andra ord okej att jag slår ihjäl ett gäng snubbar med järnrör i Condemned eller ger mina motståndare i Virtua Fighter 5 några rejäla falkonnävar i magen? (Fast det är ju förstås bara den riktiga Captain Falcon som klarar av det) Eller blir det en helt annan grej eftersom det nu bara handlar om att döda virtuella människor? Super cool story, bro.

Klart man skall se allvarligt på våldtäkter, men det känns en smula överdrivet att få bajsångest över ett spel. Det handlar bara om fantasier, det har porr alltid gjort. Det behöver inte betyda att de uppmuntrar till att faktiskt prova det på riktigt. Gör som japanerna, de använder ämnet som grund för att komma på fantastiska superhjältar (och spel!) istället...



Skulle det vara så att någon lyckas övertyga mig om att jag har helt åt helvete fel så kommer texten här ovanför att representera PM:s åsikt.

Förresten börjar jag bli lite orolig över min sexuella läggning. Sedan igår kväll har jag prioriterat att spela ett spel som handlar om blommor, framför att skjuta och stampa ihjäl monster ute i rymden. Huvva.

I kortspelets svallvågor

Kamraterna satt runt bordet. Dagens sista lektion hade slutat för länge sedan, men de satt fortfarande i skolan som ett tecken på deras hängivenhet. De hade ju väntat på att få lära sig i flera år nu. Men nu studerade de inte; de spelade kort. De kände inte till det riktiga namnet på spelet, men de kallade det för "itai geemu" vilket i princip är japanska för "spelet som gör ont". Spelarna turas om att vända ett kort, om kortet visar 3, 5 eller 7 skall alla slå på kortet och den som har sin hand överst förlorar.
Alvin hade spelat det här i flera månader. När han först började trodde han aldrig att han skulle kunna bli en av de duktiga spelarna, men nu vann han mer ofta än sällan.
De andra brukade säga "Nej! Du kommer ALLTID SUGA."
Men nu var stunden kommen då de var nästan jämlika. Det var dags att göra upp.
Det var mycket spänd stämning när ingen lyckades dra något av de magiska korten. Högen blev större och större och den som skulle förlora nästa omgång skulle troligtvis förlora hela rundan.
"Här kommer den" sa en av spelarna och vände på ett kort. 5. Nästa sekund dånade det högt i rummet av händer som slog i bordet och någon som hade gjort illa sig på någons nagel.
"Haha! Jonathan, du förlorade" sa Alvin.
Radion sa "Nej, Alvin. Du är förlorarna"
Och sen var Alvin en zombie.

Då man blir som kär på nytt

Vi fick idag tillfälle att lyssna på ett par jappsar som ville göra reklam hos oss utlänningar för sina universitet. Att resa till Japan och plugga vill ju dessutom alla på hela planeten göra, så vi kände oss lyckligt lottade som fick närvara. Men det visade sig att ingen av dessa snälla japaner behärskade engelska så jävla väl, så öh... de valde att ta allting på japanska. Så från att tro att man bara skulle få matnyttig information angående stipendier och sånt för att studera i Japan så gick man till att inse att man dessutom närvarade vid ett hörförståelsetest. Och vill ni veta vad det bästa var? Man förstod. De höll helt säkert tillbaka när de pratade, och man förstod inte allt till 100%, men man förstod det mesta och allt det viktigaste. Det var otroligt. Det var glamoröst. Det var... vackert.

Jag kände inte efter, men jag är ganska säker på att jag under hela presentationen hade ett stenhårt stånd.

(Förresten, ni som har läst den, vad tycker vi om att Dantes Inferno blir ett actionspel i stil med God of War blandat med Devil May Cry?)

VAD, VARFÖR GÖR HAN

VAD ÄR DET HÄR JAG VET INTE ENS (tre och en halv minut in)


Hej då, nu försvinner känseln

Tja.

Det här blir det första inlägget jag publicerar medan jag sitter på toa och spränger. Trådlöst nätverk är verkligen fantastiskt, de som ännu aldrig har provat sitta och skita medan man surfar på nätet har aldrig någonsin fått känna på sann frihet. Är man kille måste man dock stå ut med ständiga anklagelser om att man bara sitter och runkar. (Eller hur, Sebbe?) Men det är det faktiskt värt. Hade man bara kunnat skicka ström genom luften (SOM INTE STEKER EN) så att datorn kunde laddas medan man satt här, med tanke på att jag faktiskt inte har tillgång till ett kontaktuttag härinne, så hade jag nog kunnat bo inne på en fräsch toalett. Eller näääää, man måste ju äta också! Och det gör jag helst på någon annan plats. Dessutom är det inte så jävla skönt sedan när man har tappat känseln i skinkorna. Och med en varm dator i knät blir man, som kille, tillfälligt steril.

Jag har under större delen av kvällen (överdrift; jag har faktiskt pluggat större delen av kvällen, men det behöver ju inte ni veta) funderat över vad det finns för viktigt som jag kan fylla ett nytt blogginlägg med, men det har varit ganska svårt faktiskt. Föregående stycke blev åtminstone en bra inledning, men "även den bästa inledningen kan bli skitkass ifall inte brödtexten är minst lika bra" som jag tror att Platon sa.

Som tur är så har jag många potentiella alternativ att välja bland: jag har till exempel kommit på en jäääävligt rolig ordvits som driver med skånskan som jag skulle kunna dra, men jag har inte kommit på hur jag skall kunna framföra den på bästa sätt. Sånt måste man tänka igenom ordentligt annars kan det sluta i ett redigt (<--- ordet som skåningarna förresten tror att de är ensamma om) magplask. Sedan har vi berättelsen om pojken som ville lära sig att åka skidor, vi har fortfarande kvar "sanningen om internetdiamanten", hyllnings- och hatbrevet till min Tanaka-san, spontana tankar och annat kul. Nu när jag tänker efter så skulle egentligen mitt nyårsinlägg ha varit som detta.

Kan vi säga att det nya året börjar nu?

PS. Jag bjuder på senaste nytt från Aftonbladet, så att ni slipper kolla:


Fy fan, det är illa när hans incestverksamhet måste tas om hand av kronofogden. Den här ekonomikrisen är åt helvete. DS.

Nästan så att man längtar tillbaka

Tjena. Läget? Tänkte bara be om ursäkt för att jag sumpade mitt avskedsinlägg till Eslöv. Jag hade tänkt avsluta med den här bilden som jag hann ta någon gång innan jag flyttade:



Det var dåligt gjort av mig. Men som sagt... läget annars då?

CUT OFF THEIR LIMBS

Precis som alla andra vettiga människor kollade även jag på första delfinalen av melodifestivalen. Förhoppningsvis gjorde även du det! Då kan vi snacka lite grann.

Luuk är borta. Det är nog bra, jag hade inte velat se honom bli Melodifestivalens Arne Weise. Men inte för att Luuk var dålig, tvärtom, men det hade nog blivit uttjatat. Dessutom vet vi ju att han kan göra andra roliga grejer. Men vem fan är det som har tagit över? Vem är det? Va? Jag minns inte ens namnet, förutom att det var annorlunda. Vad är det hon har sysslat med tidigare? Jaja, "google är din vän lulz", jag vet, men det blir ju roligare om du, som läser detta, kan svara. Jaja, hon var väl åtminstone hyfsad som programledare. Lite väl "lol so randum xD" men låt gå. Jag hoppas bara att hon lägger av med att avsluta meningar med "... mmMMM!"

Fan vad skumma vissa bidrag var. En läderklädd tant (hon såg tantig ut) med djup urringning som sjöng hårdrock, den där af Uggla har alltid varit lite konstig i mina ögon (är det kanske den där stora gluggen i framtänderna som gör det?) och Alcazar. Nu när jag för första gången kollade lite närmare på Alcazar kunde jag se att de såg ut som en snaggad Martin Stenmarck med rosa slips och Charlotte Perelli med färgat hår + någon okänd blond brud. Waaaa, värsta konspirationsteorin lolololol. Men Emilia gjorde comeback! Henne tycker vi ju om. Eller? Jag minns i alla fall att det blev många tryckare till hennes "Big, Big World" på tiden då det begav sig.

... usch, vilka minnen.

Dagens japanska förtydligande:

CHINPO - SNOPP (jag tror till och med att det är av storleken större)

CHINPOU - SÄLLSYNT SKATT

Så var försiktig med hur snabbt du uttalar det där sista o:et.

Dragonkick your ass into the Milky Way! (Milky way)

Om jag blir förälder någon gång så kommer jag troligtvis syssla med sånt här:



Men visst gör inte det mig mindre attraktiv, va?

Droppen som får bägaren att rinna över

Det är en riktigt gamla klyscha att beklaga sig över världens dystra framtid. Det är ju sånt som gamla gubbar gör och det är sånt som... jag har gjort tidigare, här på min blogg. Men det är ju ett tidsfördriv. Men hur som haver, på bara två dagar har jag hittat två nya skäl till att låta som en gubbe. Det första uppdagades igår när vi fann att SOL-centrets sabla godismaskin krävde ca 530kr för en jävla KitKat. Och en liten Polly-chokladkaka kostade 300kr+. Det är ju faktiskt skam på torra land. (Å andra sidan kanske jag inte skall klaga så mycket, jag fick trots allt köpa en mars, någon knäckemacka och en plopp för 1kr/st)

Det andra uppdagades idag när min nya medboende kom hem från affären, gick in i köket och utbrast "VAD FAN ÄR DET HÄR!" och visade upp den minsta glasstrut jag någonsin har sett. Den följde tydligen med i någon sån där kartong där det följer med flera olika glassar. Jösses vad jag garvade. Och grät.



Visserligen skulle det vara ganska schysst att ha en massa strutar i den storleken...

... huh. Kanske är vi inte på väg in i ännu en ny mörk tidsålder trots allt. Jag skall inte klaga mer.

Och odödlig vill jag nog vara

Vad är grejen med nazister och valkyrior? Jag fick ett spel i julklapp, som heter Valkyria Chronicles, och utspelar sig i ett fantasyeuropa i deras svar på vårt andra världskrig. Och nu tjatar Tom Cruise om att han måste döda Hitler i någon rulle som heter Valkyria. Jag vet inte om den också handlar om en, i stort sett, utrotad ras (näääää, inte arierna, vi är högst levande) som är överlägsen allt och allt, men... den heter i alla fall Valkyria. Kanske Tom Cruise är en. Den som har sett filmen kan få berätta varför den heter så. Har jag missat någonting stort på historialektionerna?

Jag har varit kass på att uppdatera på senaste tiden. Men vad fan, jag vill ju inte spamma min blogg med TRAMS! Än så länge har den här bloggen bara tagit upp viktiga ämnen som får er läsare att reflektera lite över er själva så att ni kanske kan inse vad ni måste göra för att bli bättre människor. Jag får ofta brev från er där ni berättar hur min blogg har gjort er lyckligare och friskare och det känns bra att veta att min blogg gör nytta. Vad annat kan man vänta sig av världens tuffaste sabla blogg? Ni kan sluta donera pengar till bröstcancerforskningen, skicka bara mejl till de sjuka om att de bara behöver läsa min blogg för att bli friska. (Och om det visar sig i framtiden att just DU får bröstcancer - då är det för att du inte läste tillräckligt mycket, pucko)

Med andra ord så är det inte lämpligt med en massa inlägg om vad jag åt till frukost, vad fan skall jag göra ikväll eller vad som hände i... just fan. Man vs Wild. Killarna jag delar boende med just nu är som besatta av det. Om nätterna drömmer jag numera om att överleva i öknar genom att brottas med krokodiler, förvara mitt urin i ormskinn och dricka det, prygla får och sova i skinnet, etc. När jag är färdig här kommer jag vara odödlig.

Jag hoppas att någon en dag ber mig välja vilken låt som skall spela på dennes begravning. Jag kommer nämligen lätt att välja denna:



Farväl gamla ranch... Eslöv?

Det är tråkigt, jag har insett att jag aldrig kommer få ge någon en rundtur av Eslöv. (Om nu inte någon kommer och säger "let's go to Eslöv!" och verkligen lyckas med att få mig att gå med på det) Eller nä, det är inte så tråkigt. Eslöv är ju inte så jäkla spännande egentligen. Men jag tänkte att jag nog åtminstone kan visa lite av Eslövs flora och fauna som jag har fått uppleva varje dag när jag har gått från bussen eller gått och handlat.



Detta, mina vänner, är utsikten från lägenheten. Till detta vaknade jag varje morgon och till detta (om än lite mörkare) lade jag mig. När jag hade det svårt så var det bara att titta ut ur fönstret. (Det gav inte så mycket) När jag hade det bra så var det bara att titta ur fönstret. (Då blev allt dåligt igen) Schysst!

Var gång du såg på mig,
Rädd, glad, ledsen, arg,



Det här området var lite läskigt faktiskt. Man går igenom här om man skall gå den snabba vägen till Eslöv centrum.Det är skitsvårt att låta bli att kolla in i balkongerna så man kan råka se ganska mycket som man inte vill se. Till exempel har jag sett gubbar med fruktansvärt mycket rygghår i det här området. Och en sen kväll, när mörkret sedan länge hade gjort sitt inbrott, såg jag en gammal tant stå gömd i mörkret och stirra på mig medan jag gick förbi. Mina upplevelser här har varit ganska dåliga, men fina drömmar och önskningar kan säkert infrias här också. Säkert.

Varm eller kall,
Du skrämde mig


En bro täckt med konst. Jag har inte träffat någon i Eslöv som har agerat hotfullt mot mig (förutom den där gubben på bussen den där gången som inte ville låta mig gå förbi hans rullator) men något säger mig att jag kanske gjorde rätt i att inte skylta med mitt efternamn.

När jag pratar så ler du
Men ändå hyser du något dolt agg mot mig?




Idylliska parker. Har man kommit så här långt så är man cirka fem minuter bort från Eslöv centrum. Mer än så finns det inte att säga om denna plats. Har tyvärr inte ens fler bilder, man skulle kanske haft några på själva centret... och det är inte bra att söka på det via Google, då får man bara upp någon bild där de har arrangerat bilden så att det ser ut som om det vore en plats i Las Vegas. Det är ju inte lika kul.

Så, alltså. Från och med idag bor jag inte längre i Eslöv och, för första gången sedan jag kom till Skåne, är folk faktiskt välkomna att hälsa på.
Så med dessa ord avslutar jag mitt ode:
Du kommer egentligen inte vara saknad

Där satt den

Jag, och en massa skåningar som ville hem, drabbades av en ganska ordentlig försening av tågen idag pga av "någon olycka". Då hör jag en gammal, ganska risig, gubbe säga till en mörkhyad invandrare:

Det är ditt fel. Be till Allah, det är ditt fel.

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Projekt Noll

Reaktionen hos folk som blir skrämda är ta mig tusan guld värd. Man riktigt myser när det händer.


FUCK. YEAR.

Jag blev idag nobbad på ännu ett rum, tråkigt nog. Men! Men. Jag snackade med en annan snubbe på telefon alldeles nyss och detta var vad han hade att förtälja:

"Du, tänkte bara säga att om du vill så får du jättegärna flytta in."

(Starta musiken)










Det är fest hos mig i Eslöv ikväll!

Kulturkrock

Först nu upptäcker jag den största skillnaden mellan norr och syd.

Folk från syd har ingen som helst koll på vad ett "skrov" är. Inte ens då man säger "skrovmål" förstår de vad man snackar om. Det är bedrövligt. Det är fruktansvärt.

"Det är väl något man blir... mätt... av?"

Inte nödvändigtvis, Shitsumon, jag brukar bli ganska missnöjd av ett vanligt skrov.

Då männen var män och kvinnorna inte spelade TV-spel


Det snackas på tok för lite om 90-talet. Jag menar, det hände ju så mycket bra då som man inte får glömma bort. Det kom en jävla massa bra Disney-filmer och Expedition: Robinson debuterade och Martin Timell slog igenom internet började bli stort och många bra barnprogram visades (många var visserligen från 80-talet, men äsch, jag levde ju på 90-talet) och det fanns sjukt fräsiga klädstilar och och och... man kan egentligen hålla på länge. (Men om jag skall vara ärlig så kom jag inte på så jättemycket) Dessutom har man ju många härliga favoritlåtar från den tiden som man kan gagga om i evigheter! Det skulle faktiskt vara mycket mer uppskattat hos mig om världens alla DJ:s drog fram Absolute Music 7 (för vi vet ju alla att det är skivor som sålde multum runt hela jordklotet) eller någon annan tidig utgåva istället för den senaste Absolute Dance eller dylikt.

Jag menar. Jag vill fortfarande höra Leila K när jag är ute på krogen någon gång. Det var mer drag i henne än Lady Gaga!



Och spelbranschen då! Spelbranschen! Jösse hare. I början på 90-talet var ju Nintendo fortfarande så sjukt stort här i väst (och i Sydostasien) att man inte spelade TV-spel, man spelade Nintendo. För alla hade ju ett Super Nintendo. Och det finns många härliga tramsiga reklamer för företaget som bara kunde ha gjorts under 80-talet/början av 90-talet. Men så kom ju också Playstation och Nintendo 64. SEGA-fans kan ta sig själva där bak, jag lirade aldrig SEGA.

80- och 90-talet var ju förresten sjukt mycket mer macho än vad 2000-talet är. Då fick vi rullar som Terminator, Rovdjuret, Running Man, Den Oändliga Historien (inte så macho kanske, men jag har för mig att han åtminstone dödar en varg i den), Rocky, etc. Lägg märke till att det blev mycket Arnold där. Och titta vad vi får nu; en film om en gammal gubbe som förvandlas till Brad Pitt. Gäsp. Åh, och även här kan man också titta på spelbranschen! Då kom oförglömliga karaktärer som Duke Nukem; en biffig, blond karl som spottar oneliners, springer samtidigt som han sparkar med båda benen, får ALLA kvinnor han vill ha och sliter skallen av utomjordingar med ren armstyrka bara för att sätta sig och skita ner i halsen på offret. Och la ni märke till att han heter Hertig Atombombadom? Jag älskar det!

Och klassikern Doom med Doomkillen som huvudkaraktär. Jag läste en sammanfattning av handlingen tidigare idag och insåg hur sjukt häftig den egentligen är. Jag fattar inte hur filmen Doom med The Rock kunde bli så jävla kass. En soldat landar på en bas på Mars, "HELVETE VI HAR BLIVIT INVADERADE AV DEMONER, DÖDA 'ROM!" och det gör han. Sedan blir han själv dödad i ett bakhåll, kommer till helvetet, GER HELVETET STRYK OCH KOMMER TILLBAKA TILL LIVET och dödar självaste Satan som har flyttat till Jorden. Jag är mållös.

 Nu får vi Wii Play.

2000-talet är så pretto.

Det kommer hända en dag


Det kan nog vara värt det.

Förresten är det japanska tecknet för "billig" en kvinna under ett tak. Det är ganska roligt.

Jag skulle vilja kalla detta för läsvärt

Ibland är undervisningen i japanska riktigt rolig. Alltså, "rolig" som i "humoristisk". (Visst, den är rolig på det andra sättet också. Tycker jag i alla fall!) Det måste vara för att många av uppgifterna vi får är så fyllda av härlig, svart humor att man inte kan göra annat än att småle. Jag kan inte minnas att jag har stött på sådana konstiga grejer när jag har läst andra språk som när jag läser japanska. Då jag läste spanska fick vi spela upp Askungen (jag var prinsen, tro det eller ej), då jag läste tyska sjöng vi Zehn Kleine Jegermeister och när jag läste engelska fick vi lyssna på lärarens internskämt som han själv bara tyckte var... smålustiga. Allting var egentligen samma sak förutom att det var olika språk.

Vad jag får uppleva under mina japanskstudier? Många konstiga, roliga grejer. Det första annorlunda var ju egentligen att en av våra första jävla glosor var ordet "antropologi". Vad ända in i helvete...? Vanligtvis brukar det ju vara vardagliga ord som "frukost", "bord", "sol", "sten", "hus", etc. Men de här kom först några veckor senare. (För att inte tala om våra första verb som vi fick lära oss under vår TREDJE vecka! Och då har vi varit i skolan varje dag under dessa veckor) Istället fick vi satsa på att lära oss japanska för "advokat", "litteratur", "vetenskap", "asiatiska studier", "internationella relationer", "antropologi" och "ekonomi".  Sedan fick man uppleva att våra lärare skrattar åt eleverna då de har fel. Och gör man någonting som är helt åt skogen på en inlämningsläxa skriver de "OBS!!!!!!!!!!!!............." + ett evighetstecken. Dessutom har man fått översätta meningar som innefattat supande (jag älskar att "bakfylla" är en av glosorna i vår första läroboks sista kapitel) och se på bilder av folk som tänker ta självmord genom att hoppa ner från tak och på så sätt fatta att man skall skriva "snälla, dö inte/gör det inte!" på japanska.

Men allt det var under förra terminen och jag har höga förväntningar på denna. I vår splitternya lärobok kan man hitta uppgifter som handlar om en av bokens karaktärer: Takeshi. Här skall man se på bilder på Takeshi i olika situationer och skriva vad som händer honom. (På japanska, förstås) Man kan inte låta bli att tycka lite synd om Takeshi för på bilderna ser man bland annat hur (ursäkta bildkvalitén, min kamera har inte så bra inzoomningsfunktion) han blir bestulen på sin väska av en liten person med tuffa solbrillor, hur Mary skrattar åt honom när hans byxor plötsligt går sönder där bak, hur Beavis stjäl Takeshis plånbok ur väskan som han verkar ha lyckats ta tillbaka (eller så köpte han en ny), hur han blir slagen på käften av sin kompis (det står "tomodachi" över snubben till höger, vilket betyder "kompis"), hur han blev mobbad och fick sten kastad på sig som barn (återigen av kompisar), hur Kyouko dumpar honom och öh... hur en läskig gubbe tafsar på honom på tåget. Det är underbart.

Och idag var det trevligt att få tillbaka en del av tentan och se att min lärare uppskattade ordvitsen jag hade plitat ner. (På japanska) Hon hade till och med svarat med en ordvits som matchade min...

... på ryska.

Jag har fått tillbaka inspirationen nu när terminen har dragit igång igen, så avslutningsvis tänkte jag bjuda på:

Årets första jappsfras: KAZE O HIITEIRU SHI, EIGO GA HANASENAI SHI, KUTSU O HAKU.

Betyder: EFTERSOM JAG ÄR FÖRKYLD OCH INTE KAN TALA ENGELSKA SÅ SKA JAG TA PÅ MIG SKOR.

PS. Jag brottas just nu med dilemmat att försöka lära mig dricka kaffe eller inte. Det jag har att välja på är alltså att bli dement eller få bruna tänder. DS.

Det här är din nya matblogg

Kryddor, såser, marinader, kryddmått, stekpannor, kastruller, decilitermått, stekspadar, skaffer, durkslag, silar, matskedar, smör, ketchup, kött, kylskåp, sallader, porrtervin, flamberat, kokat, stekt, brynjt, klart, flott, mört, blodigt, rått, genomstekt, glas, bestick, bufféer, restauranger, korvstånd, förrätter, huvudrätter, efterrätter, matförgiftningar, finhackat, skivat, kallskuret, buljonger, bröd, pasta, potatisar, ris, frysboxar, spisar, förskärare, lår, bröst, revben... äh, orka. Poängen är att matlagningskonsten är djup. Typ. Överraskad, va? (Är det förresten någon som kan hitta mitt kreativa busstreck i all den där smörjan? Liiiiite låg humor måste man få ha!)

Att laga mat är ett ganska kul tidsfördriv. Åtminstone om man har tiden och motivationen. Som student är det ganska jobbigt att göra någonting riktigt seriöst, men vad sjutton. Man måste få unna sig själv lite grann. Så igår, under min första dag tillbaka i Eslöv, satsade jag på att göra en riktig klassiker. Dessvärre hade jag ingen tomat hemma den här gången, men jag kompenserade det med lite annat grönt:

1st falukorv
Lite frysta (uppvärmda) grönsaker

Jag brukar köra utan, men det går även bra att servera med någon sås.





Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0