I ditt ansikte, PM

Jag är besviken på dessa.

 

Jag menar, de smakar ju i stort sett bara som vanliga sourcream & onion!

Illa, här var det segt på uppdateringsfronten. Inte lätt för en upptagen kämpe som mig som jobbar hårt bara för att överleva dagen. Jag menar, skolstart innebär så mycket mer än vad det gjorde på gamla goda tiden när man gick i barnskolan. Då gick man till första lektionen och var typ ledig resten av dagen. Eller nåja, det kanske inte är helt sant, men inte fan hade man riktiga lektioner. Men läser man japanska på universitetet i Skåne börjar man kursen med att definiera (på japanska) vad "kultur" innebär samt vad "MIN kultur" är. Sedan måste man krångla med studentnationerilunder när man pluggar i en stad som Lundeliplund och till sist fixa med CSN...elilend. Och till råga på allt måste man slåss med sina klasskamrater, och tredjeårselever, om att få höra till den skaran med människor som nästa år får åka till Japan för att studera i ett år. Därför pluggar jag mer än vanligt just nu och har inte mycket tid till annat.

Förutom att slösurfa lite på nätet och prova Iron Maiden-låtarna till Rock Band som släpptes strax efter att jag hade lämnat Sverige i juni! Det är grejer det. Jag ser fram emot dagen jag får mina paket som jag skickade från Japan för då får jag någonting att berätta om. Annars kan jag säga det att jag älskar att se på bra trailers. En av de senare sådana är trailern för expansionen till Grand Theft Auto IV; The Ballad of Gay Tony. Det är en sån där trailer som visar hur spelbranschen har blivit bra mer sofistikerad än vad många tror att den är. Jag gillar sånt.

Det är nu typ över ett år sedan som jag tog mitt pick och pack och stack till Skåneland. Ett område som är fruktansvärt nära fiendeland, som våldgästas av världens lokigaste människor och ett ställe där ingen vet vad ett SKROV egentligen innebär. (Utan att ha läst på, det vill säga) Men trots detta så kändes allting bra, trots att tempot kändes skrämmande högt i japanskan. (Lär er detta alfabetet den här veckan och det här alfabetet nästa vecka, lol) Jag menar, jag simmade till och med varje dag! Vad hände med det egentligen? Jag misstänkte förstås att jag skulle bli ganska less till jul och det blev jag ju. Så det kan gå!

Hur som haver så är det med andra ord nästan ett år sedan som jag påbörjade den här bloggen, vilket vi firar med... ingenting! Jag har inte ens gjort en liten tårta! Och det är för att studierna tar kål på en, och man har knappt ens börjat! Lekstunden är över och det är dags att bli vuxen, vilket också gäller inhandlandet av studentlitteratur. En bok som kostade 800yen i Japan (ca 60kr) har (AF)Akademibokhandeln i Lund satt en 374kronorsprislapp på och det med studentrabatt. Skam går nu officiellt på torra land och det är dags att bränna AF-borgen till marken! För på detta viset får det inte gå till.

I övrigt har det släppts en trailer på världens just nu mest efterlängtade film.

Ledsen att jag inte skrev ett "okej, dags för det sista inlägget från landet där det är en dödssynd att bada för att bli ren"-inlägg. Hade tänkt göra det, men i slutändan blev det för mycket stress inför resan hem som jag tydligen var alldeles för oförberedd på. Men spela roll, går allt bra så åker jag ju tillbaka till Japan så småningom och då kan jag ju gottgöra det. Kanske.

Så nu har jag spenderat så mycket som två dygn i gamla goda Sverige och jag måste faktiskt säga att jag lider av Japan-abstinens. Allt är precis som vanligt, förutom att entrén på Willy's ser annorlunda ut nu för tiden. Så här i efterhand känner jag att Japan är ett land som jag mycket väl skulle kunna tänka mig att bo i. Kanske inte bosätta mig i för GOTT, rent allmänt är det fortfarande allt för skrämmande att börja fundera på var man skall bo i resten av sitt liv, men ett år, eller mer, av studier skulle inte vara några problem alls. Så börja spara pengarna nu så att ni kan komma och hälsa på mig borta i landet där man anses vara flytande i språket bara man kan säga hur gammal man är när jag åker dit för att studera igen. Vilket blir om ett år, om allt går bra.

Jag tror att jag fortfarande är trött pga jetlagg, så det får räcka så här. Puss, PM

Nu skriver jag aterigen fran landet dar alla tycker att det ar jatteviktigt att veta vilken blodgrupp man tillhor.

Ingen stor uppdatering idag, sedan sist har jag bara njutit av att befinna mig i en av varldens storsta stader och glidit runt lite som man har kant for. Rent spontant gick jag och min svenska van som fortfarande ar kvar i Tokyo till ett stalle dar vi njot av okonomiyaki- och alkoholbuffe i tva timmar, vilket ledde till att vi madde ganska daligt efterat. Det var ganska usel tajming i och med att jag bara nagon timme senare blev tvungen att springa hem till mitt hotell fran den narmaste stationen, med vaskor och pasar, innan de laste dorrarna for natten.

Det blev inte battre av att jag rakade springa for langt... (vilket ledde till att jag tog en taxi tillbaka, men eftersom det redan var for sent var dorrarna lasta men jag kom in tack vare gumman som jobbade dar och markte att jag ville in. Tydligen kan man fa en kod sa att man kan lasa upp dorrarna sjalv...) Och sedan nasta dag, dvs igar, gick vi pa annu en buffe tillsammans med japanska vanner och at valdigt onyttigt. Det var BARA en massa friterat. Men jag maste fa beratta en sak med buffeer i Japan och det ar att de ar sa mycket mer spannande an de vi ar vana vid. For i Japan far man ingredienserna och sedan far man tillaga maten sjalv pa bordet som har antingen stekpanna eller en fritos eller nagot. Skitkul. Men vi kommer bli tjocka om vi fortsatter pa detta viset.

Men oj vad man missar nyheter nar man ar i Japan och inte kan sitta och norda pa natet hela tiden! Kolla bara dessa trailers fran filmspelet Heavy Rain och det senaste Castlevania! (Med Patrick Stewart)

Tankte bara meddela det att kursen i stort sett ar slut nu. Vi hade ett muntligt prov idag dar man fick sitta tva och tva och tala med tva av lararna om vistelsen i Gifu i runt tio minuter och det var latt som en platt. Imorgon har vi en avslutningsceremoni och nasta dag aker jag och halsar pa min vardfamilj for att sedan dra vidare till Kyoto, Hiroshima, Osaka, Nara och till sist tillbaka till Tokyo. Kanske inte kommer fa tillgang till en dator igen forran jag ar tillbaka i Tokyo sa jag ville bara att ni inte behover oroa er for den eventuella tystnaden pa internet.

Nu skriver jag pa nytt fran landet dar man har plockat undan 98% av alla papperskorgar for att forebygga terrorism.

Vi fick hora fran forra arets sommarkursdeltagare att de hade upplevt typ "2 dagars regn" under hela sommaren, vilket verkade stamma i borjan av var sommar har. Men efter ett tag borjade regnperioden pa riktigt och trots att den skulle sluta "i mitten av juli" sa regnar det mer an nagonsin. Det har varit gratt 90% av tiden de senaste veckorna, kanns det i alla fall som, och igar askade det tydligen hela dagen. Jag skriver "tydligen" eftersom jag inte var i Gifu hela dagen. Trots att det sag ratt morkt ut sa var vi nagra som begav oss till havet eftersom vi var sugna pa att uppleva det i Japan. Havet ligger en ganska bra bit fran Gifu. Vi akte med bil och det tog over tva timmar att komma fram. Sa vi akte och akte och akte och det var fortfarande mulet. Men sedan helt plotsligt lattnade molnen och solen tittade fram. Tittade man bakat sag man de svarta moln som tackte Gifu. Det var nastan som att man hade lamnat Mordor.

Da kom man fram till en liten ort som hette Morozaki som hade en liten hamn fran vilken vi tog en liten bat for att komma till en o som hette Himakajima dar stranden fanns. Och sa fort man kom dit var det antligen behagligt varmt. Varmen var typ densamma som i Gifu men den sabla luftfuktigheten var ju som bortblast. For en gangs skull  rann inte svetten bara av att man promenerade i fem minuter. Man inser snabbt att det forsiggar mycket trams i Gifu! Det har var forresten forsta gangen jag var pa en lite finare strand och forsta gangen jag simmade i riktigt salt vatten. Forsta gangen jag upplevde sand man kan steka agg pa ocksa. Mycket spannande.

Sa vad gor japaner pa stranden egentligen? De tillbringar inte sin tid pa riktigt samma satt som vi gor. Atminstone inte pa de strander som jag har varit pa. En typisk svennestranddag ar att man badar och sedan lagger sig och steker. Eller sa lagger man sig och steker och sedan badar. Man kanske fikar nagon gang ocksa. Finns det mojlighet kan man aven se folk spela beach volleyboll. I Japan ser man sallan folk som solar. Sa fort man kommer dit ser man en massa parasoll och alla sitter under dem ifall de inte badar. Solstolar sag jag inte en enda av och jag kan inte minnas att jag sag nagon som hade lagt sig i solen for att bli brun heller. Troligtvis ar det sa eftersom japaner inte tycker att det ar vackert att vara brun, atminstone inte vad galler tjejerna. De forsoker bli sa bleka som mojligt, ofta ar det darfor man ser dem ga runt med ett paraply aven pa soliga dagar.

Det forekommer mer lek pa japanska strander an pa svenska ocksa, tror jag. Nu ar jag inte helt saker pa att jag sag nagra andra som lekte som vi gjorde, men vara japanska kamrater foreslog lekar vi kunde anga oss at nar vi inte badade. (Om ni forresten badar i havet i Japan sa akta er for stenarna som kan finnas pa botten lite langre ut, javligt vassa grejer!) Vi gjorde till exempel klassikern med att begrava nagon i sand, skillnaden var val att sanden var varm som fan, och nagon slags kapplopningstavling. ("Aru, (mitt japanska smeknamn) ar du bekant med den har leken som heter, eeeeh... beachfrag?") Och givetvis lekte vi suikawari, den dar leken dar man skall spracka en melon med en pinne som faktiskt ar tankt att man skall leka pa stranden. Efter att 5 personer hade missat gick mitt billiga trasvard, som jag hade kopt, sonder i tva delar medan melonen annu var hel. Det loste sig dock i slutandan och vi avnjot var ljumma vattenmelon.

Fler spannande grejer som fanns pa den on var val kanske restaurangen vi at pa som hade farskfarsk sushi. De hade fiskar i ett akvarie varifran de tog fisken, slog ihjal den och tillagade den. Det ar grejer det! Vissa i sallskapet madde lite illa, men jag at i grodan ro. Det fanns nog levande blackfisk dar ocksa med tanke pa att hela on var kand for att ha god blackfisk. Vart att namna ar att det fanns en avskild del av stranden dar det fanns delfiner. Min kara kamrat Simon uppmarksammade detta genom att se en samling med barn och en fena som stack upp ur vattnet och sa: "det verkar vara en haj eller nagot". Vi akte hem efter allt detta och kom till ett Gifu dar det askade.

Tack vare denna dag pa stranden ar jag solbrand pa hela snoppen ryggen (hehehe) och sover darfor pa mage ett par dagar framat.

Tillbaka fran landet dar en Big Pack chipspase ar mindre an svenska standardpasar. (170g-240g) Skoja bara. Jag ar inte tillbaka, jag ar fortfarande i Japan. Men chipspasarna ar sma pa riktigt. Dessutom ar det tankt att man skall dela dem med flera, de oppnas alltid fran "ryggen", sa att saga, sa att det skall bli lattare for alla att ta. Lite tramsigt om man fragar mig.

Vad har hant sen sist? Inte sa mycket att beratta om egentligen. Eller jo, det hander ju alltid grejer har. Nastan. Fa se har, vi har haft 38 graders varme plus Gifus onadiga luftfuktighet. Vi har aven upplevt hyfsat mycket regn och spelat igenom Silent Hill 1-3. Bra skit. Ah, badhus! Ar man i Japan, och inte har en stor tatuering som skrammer folk, sa bor man besoka badhusen. Kallas antingen sentou eller onsen, skillnaden ar att det ena ar elektriskt uppvarmt och det andra en naturlig varm kalla. Onsen, den naturliga kallan, skall dessutom vara battre for kroppen och man skall tydligen kunna dricka det. Nagon sa att det finns onsen med glas vid bassangerna for att man skall kunna dricka om man sa vill. Frascht!

De ar hur som helst sjukt harliga, aven om det kanns javligt skumt att traska runt i ett badhus spritt sprangande naken. Forvisso ar det tankt att man skall ga runt med en liten handduk darinne, men vi hade inte med oss nagra sadana nar vi besokte ett sentou forra veckan sa vi fick helt enkelt leva med att blotta vara stora, kraftiga, vasterlandska konsorgan for japanerna. Japanerna gor forstas typ samma sak, den dar lilla handduken vi snackade om har de pa huvudet. I alla fall nar de badar. Nagra av dem.

Hur som haver finns det massa roliga grejer! Till att borja med finns det... tja, en vanlig bassang som man sitter i och har varmt vatten. Kanske inte ar sa mycket mer spannande an sa. Men da finns det en annan bassang som har 40 grader varmt vatten och far en att kanna sig som att man kokas levande. I den fanns det tre olika "aktiviteter". En var att man fick sitta i nagot som kanske skulla kunna beskrivas som sma bas, men istallet for vaggar ar det kalla ror som man kan vila huvudet och armarna pa. Och sa sprutas det upp bubblor. En annan ar en virvelpool. En annan ar en... vet faktiskt inte vad det ar egentligen, for pa bilden sag det ut som att man skulle halla i ett handtag i vaggen och lata de dar... vad fan kallas de? Ni vet sana dar hal som finns i bassanger som blaser sa att det blir bubblor. Vi kallar dem bubbelsprutare tills vidare. Man skulle i alla fall bli bubbelsprutad i skrevet och det verkade lite farligt sa vi hangde inte dar sa mycket.

Nar man tanker efter kunde stallet vara lite som en tortyrkammare. I den "vanliga bassangen med varmt vatten" fanns det ett elektriskt element som verkade vara farligt att rora vid. Man dor sakert om man gor det. Sedan har vi minibassangen som innehaller kallare vatten an i sjalvaste RATAN! Fem minuter dar och du dor. Sedan far man forstas springa in i bastun som innehaller en TV. Det sista tortyrredskapet ar duschbaset med tre duschar pa vardera sida om en. Vi vet inte riktigt hur den aktiveras, men vi tror att den aktiveras av att man trycker pa en knapp utanfor duschen och nar den val drar igang sa kommer det ut 100-gradigt vatten ur samtliga duschar och branner huden av en. Och sedan gar man ner i bassangen med kallareanRatankallt vatten och mar bra igen. Sedan gar man utomhus och finner en liten plats med valdigt lag vattenniva dar vi tror att det var tankt att man skulle ligga pa rygg och slappa. Det sag forstas lite ut som att japanerna som kom ut efter ett tag skrattade lite nar de sag de tre utlanningarna som lag helt nakna pa rygg med snopparna i vadret. A andra sidan blir man jamt skrattad at i Japan som utlanning, vad man an gor.

Jahapp, det blev ett inlagg om japanska badhus. Jag namnde inte ens att sommarkursen slutar nasta vecka. Naja, nasta inlagg handlar forhoppningsvis om Oykot Club.

Jag slar aterigen pa djungeltrumman i landet dar det ar valdigt populart att fraga nagon om vilken blodgrupp personen tillhor. Jag har i och for sig inte fatt den fragan an, tror jag, men det finns andra som har. Jag har bara fatt fragan om jag har flickvan. Japaner ar inte radda for att fraga om det ifall de forsoker lara kanna nagon.

I fredags akte vi allihopa tillsammans till ett stalle som heter Gujou som tydligen ligger hogre ovanfor havsytan an Gifu och troligtvis darfor ar mycket svalare. Att Gujou var mycket skonare var dock inget man tankte pa forran man klev av bussen nar man kom tillbaka till Gifu da man inom trettio minuter hade svettats mer an vad man hade gjort sammanlagt under de tre och en halv dagarna man hade spenderat i Gujou totalt. Jaja, hur som helst.

Vi for alltsa till Gujou vilket ar ett valdigt litet japanskt samhalle som kan beskrivas som mycket vackert. Helt klart ett av de allra mysigaste stallena jag har besokt, om inte DET mysigaste. En stor del av poangen var att vi skulle prova att bo tillsammans med varsin japansk familj for att fa kanna pa ett lite mer vanligt japanskt hem och fa veta lite om hur de lever. Detta var dock inget som intraffade sa fort vi anlande till Gujou utan vi spenderade i stort sett hela dagen dar med diverse olika aktiviteter innan vi traffade vara familjer pa en valkomstfest pa kvallen. Dessa aktiviteter innefattade exempelvis ett besok pa en japansk lagstadieskola som faktiskt var mycket roligare an vantat. Ungarna var nastan excentriska, jag vet inte om det var for att de fick besok av utlanningar eller for att de slapp lektioner eller om det var for att det bara var sa de var. Troligtvis en kombo.

Alla fick en gullig handgjord skylt med sitt namn pa som man hangde runt halsen, jag fick den stora aran att halla ett halsningstal for oss svenskar infor alla barnen och lararna (pa japanska) och blev da en smula nervos och glomde minst halften av mitt tal som jag hade tankt ihop i huvudet pa en timme. Jo just ja, vi fick se nagon slags "roliga timmen" och sedan stack minst halften av alla ungarna och vi fick lara oss dansa japansk bondans tillsammans med ungarna. Det var namligen tankt att vi skulle dansa detta kvallen darpa. Sedan nar det var slut lekte vi lite med barnen och sedan fick vi ett glatt farval i form av att de... tja, utforde nagon slags ritual som blev ganska svettig.

Men pa valkomstfesten fick jag traffa min familj, eller... snarare mamman i min familj. Och en van till dem, som var precis lika gammal som jag. Resten av familjen var hemma och vantade och mamman var jatteorolig for att jag inte skulle kunna nagon japanska da ingen i familjen kunde det minsta engelska. Och det var val i princip darfor hon hade tagit med sig sin van, som var i min alder, eftersom hon kunde lite engelska och dessutom sa hade den har vannen mycket mer erfarenhet av att vara en homestayfamilj. Jag var namligen den forsta personen som min familj var homestay for. Just darfor blev det lite tyst och stelt till en borjan, men nar hon forstod att jag kunde mycket mer japanska an vad hon forst trodde sa blev hon mycket mer avslappnad. Alla dansade aterigen bondans och sedan akte vi hem till deras ovantat stora och frascha hem och traffade familjen som bestar av en mamma, pappa, tva soner, en hund och en farmor och farfar. Eller mormor och morfar, jag vet inte. Sedan fick de souvenirer fran Sverige av mig i form av te som ar gjort i Sverige (japaner gillar ju te, aven om det oftast ar gront te), en burk att ha det i (med muminmotiv pa!) och alhgrens bilar. Jag tror att det uppskattades. Jag hoppas da det.

Dagen darefter gjorde vi lite aktiviteter pa formiddagen men de spelar inte sa stor roll. Vill hadanefter fokusera pa min homestayfamilj. Alltsa, jag tror visserligen att det var min (homestay)mamma som gjorde hela grejen, men min familj var helt galet bra. Jag har pratat med de andra och medan alla visserligen har hamnat hos snalla familjer sa ar inte alla helt nojda med sina familjer av olika skal men jag tror att jag hade turen att hamna i familjen som absolut alla hade alskat att hamna i. Pappan var visserligen lite tyst och barnen var till en borjan lite blyga, men de undvek en aldrig och var valdigt trevliga. Vet inte hur pass gamla sonerna var riktigt, forutom att den ena var lagstadieelev och den andra gick pa hogstadiet. Forutom den aldre sonen som var upptagen med fotbollstraning infor nagon viktig match nu snart, samt mormor/farmor och morfar/farfar, sa akte vi och gjorde diverse trevliga saker tillsammans. De var galet snalla, de fragade om vad jag ville gora och ville jag gora nagot speciellt sa gjorde vi det och om jag inte visste nagot sa kom de med egna jattebra forslag. Vi akte till onsen, till ett japanskt varmvattenbad, besokte slott, akte till diverse schyssta souvenirbutiker, en vacker by byggd i gammal traditionell japansk stil, at en massa god mat och hade en grillfest. Vi gick tillsammans till matsurin (festivalen) i Gujou pa lordagskvallen dar jag bar min yukata som jag har kopt (en traditionell japansk sommarkladsel som folk ofta bar pa sommarfestivaler) och fick hjalp med att ta pa med en annan van till mamman, som var foregoende vans mamma och dessutom kollega till min vardmamma.

Stamningen pa matsurin var grym med folk som dansade, traditionell japansk musik i bakgrunden, stand med mat, dryck och lekar med priser. Jag rekommenderar verkligen att ga till en japansk festival om man ar i narheten av ett stalle som har en sadan festival under tiden man ar dar. Fuck year. Jaja, vi hade grillfest pa sondag kvall med nyss namnda vanner och dessutom en av mina klasskamrater som inte kunde vara med sin homestayfamilj under helgen och tva av mina tutorer. Valdigt trevligt med gott sallskap, god mat och fyrverkerier. Sa helgen gick fort och det blev mandag och man skulle hem. Men innan vi akte till stallet vi skulle skiljas pa sa hade jag en dejt med min mamma vid ett stort vattenfall. Det var valdigt mysigt i och med att det var vackert och att det fortfarande var tidigt pa morgonen (och det regnade lite grann) vilket innebar att det inte var nagra andra manniskor dar. Ungefar tio minuter sena till motet fick vi lyssna pa alla andras avskedstal, som man alltsa gjorde infor alla andra svenskar, koreaner och familjer med en mikrofon i handen, och till sist blev det min mammas tur att halla ett litet tal. Hon borjade grata lite grann medan hon holl sitt tal, vilket fick andra att ocksa borja grata lite grann, och sedan var det slut. Vi tog ett gruppfoto, man sa hej da, jag kramade min mamma (resten av familjen kunde namligen inte folja med till detta mote, sa jag hade kramat dem tidigare) och sedan gick jag pa bussen. Nar vi akte sa var det en person som sprang efter bussen och kom ikapp nar vi stod i en korsning med rott ljus. Det var min japanska mamma som stod och vinkade.

Jag skall forsoka halsa pa dem igen.

Yo yo yo, jag sitter an en gang pa min blogg fran landet dar man betalar busschaufforen forst nar man stiger av. Det gor man kanske aven i andra lander an i Japan, men jag syftar atminstone pa Japan. I Gifu regnar det. Studenterna som for forra aret skrot om att det kanske regnade tva dagar pa hela sommaren, men i ar har det minsann regnat en hel del. Till en borjan gjorde det inte det, men de senaste veckorna har det allt som oftast varit regnigt/mulet. Vilket ar lite jobbigt om man vill aka nagonstans, vilket man oftast vill.

Vart sallskap har nu utokats av koreaner som vara tutorer arrangerade en trevlig valkomstfest for. Det var en valdigt intressant fest eftersom det borjade med en javla massa mat och dricka och sedan en javla massa lekar. Och sedan en javla massa snacks. Det var faktiskt inte helt dumt, varfor har man inte fler fester dar man for ata en javla massa mat? Mycket roligare an att... prata. Usch for sant! Forresten, angaende dessa koreaner sa ar de ganska kassa pa japanska. De ar fem stycken varav tva inte kan snacka pa japanska alls. I stort sett. De ar daremot ganska duktiga pa kinaengelska. De andra ar visserligen hyfsade, speciellt en av dem som ar battre an alla oss svenskar. Valdigt duttit. Bilder fran festen, och annat, finns nu upplagt pa facebook.

Ikvall drar vi till Oykot Club och imorgon beger vi oss till Gujou, dar vi alla skall bo med en varsin vardfamilj under helgen. Sayonara. Det ar japanska for "hej då".

Har sitter jag vid en av datorerna pa universitetet och vet inte riktigt vad jag skall skriva. Egentligen finns det sa mycket man kan skriva men nu har jag hunnit vanja mig en aning mer vid Japan och saker och ting ter sig inte riktigt lika konstigt som man forst tyckte. Aven om de fortfarande ar konstiga. Till exempel en javla brodrost som ser ut som en mikrovagsugn? "Aaaaah, sadana har jag sett pa film, en san vill jag ha!" far man hora fran japanerna nar man beskriver hur en brodrost ser ut i "vanliga fall". Eller att butikskedjan Valor spelar samma visselmusik i samtliga butiker, varje dag, hela tiden. Okej, inte riktigt hela tiden, ibland varierar de musiken med nagon annan lat, men det ar aldrig nagonting man hor pa radio eller nagot. Det ar jatteroligt eftersom det kanns som ett TV-spel nar man gar in i en butik och hor samma musik varje gang.

Japan ar forresten valdigt varmt. Precis som ryktena sa. Nar man cyklar kanner man inte sa mycket tack vare vinden, men sa fort man stannar borjar kroppsvatskorna floda ut. Just darfor maste man ha med sig tva liter vatten varje gang man vill ut pa en utflykt en varm dag for annars dor man av vatskebrist. Sa ar det. Dagar det regnar behover man dock inte oroa sig. Visserligen ar det fortfarande varmt ute nar det regnar, men man svettas inte och om det regnar sa regnar det ordentligt. Det upplevde jag igar nar jag skulle cykla hem fran universitetet i stortregn. Man hade ocksa den goda turen att bli nedstankt av en lastbil. Jag maste tacka den lastbilschaufforen nagon dag.

Men trots varmen sa har de nagot markligt system for luftkonditioneringen. Haromdagen forsokte nagon sanka temperaturen till 25 grader i klassrummet, men fick "va? men da dor man ju" som reaktion av lararen som hojde temperaturen igen. Och sa sent som igar sa var luftkonditioneringen paslagen med full kraft inne i en av datorsalarna sa att det var riktigt javla kallt darinne, trots att det inte ens var sarskilt varmt ute. Och ingen japan verkade bry sig. Jag fattar inget. ja ba "nani?!!?!"

Vi far sallskap av kurryaner i fyra veckor fran och med nu, jattespannande. Naja, inte riktigt, men de ar sakert trevliga. I annat fall haller man till i vart spelrum dar vi har borjat bygga en samling. Jag tror inte att jag har namnt det, men begagnade spel i Japan kan man hitta helt galet billigt. Folk koper saker att ta med sig sjalva hem, men i spelrummet dar det finns spel som alla far brukar finner man ett Super Nintendo med ca 20 spel (majoriteten ar forvisso skrapspel vi har kopt for typ en ｔｉａ per spel for att ha nagot att skratta at men vad fan), ett Sega Saturn med en handfull spel, ett N64 med typ lika manga spel  som till Sega Saturn, samt ett Playstation 2 som vi nyss spelade igenom Silent Hill 2 tillsammans pa. Haromkvallen lyckades vi antligen avsluta Super Metroid Och vi har paborjat Silent Hill (ett) nu. Det kanns bra.

Men for sataaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan

For andra gangen har jag forsokt uppdatera med ett langt inlagg med kul text och for andra gangen har skiten bara forsvunnit. Sa jag ar ledsen, men jag orkar inte skriva sa utforligt om vad jag har gjort fram tills nu pga av det. Vi befinner oss i Gifu som ar javligt varmt, om an emellanat otroligt regnigt, men ocksa javligt trevligt. Det ar en storre stad an de flesta svenska stader, men det behover egentligen inte betyda att det finns mer att gora. Det beror forstas pa vad man menar med "att gora" eftersom det sa klart alltid finns saker att gora. Jag menar, man kan sjunga karaoke, bowla, kanske hitta nagon arkadhall och det ar latt att hitta butiker. Det ar jatteroligt att promenera i butiker som saljer begagnade prylar. Vi har inhandlat diverse TV-spel och mer lar det bli. Jag ar numera agare till annu ett Super Nintendo och typ 6 nya spel.

Japan ar helgalet och jag rekommenderar att man kollar pa mina bilder pa Facebook om man vill se nagot. Jag laddade igar upp resten av bilderna som jag har tagit sedan Tokyo, sa nu kan man aven se lite bilder pa vart midsommarfirande i Japan. De som vantar pa att jag skall fixa bilddagboken far nog vanta ett tag till.

Tiden har varit knapp, men jag sitter just nu i Akihabara i Tokyo pa ett slappt internet- och manga-kafe och skall forsoka beratta vad jag har gjort. Om jag hinner. Jag far ju faktiskt dricka gratis dricka och lasa hur mycket manga jag vill ocksa... Vi borjar med dag 1. Och ha overseende med att jag anvander ett japanskt tangentbord.

Vi anlande ungefar halv tio pa morgonen pa Narita flygplats efter en javligt dryg resa med planet. Det var val kanske inte planet i sig det var fel pa, men resetiden kunde ju garna ha varit kortare. Och det blev inte mycket till att sova eftersom det var minst lika obekvamt som pa tag med sittplatser. Jag var faktiskt naiv och trodde att det kunde vara lite battre. Men det var det alltsa inte. Sa, som sagt anlande vi pa Narita och direkt upptacker man hur snalla japaner kan vara. Vi svenskar tog en javla tid pa oss att komma igenom kontrollen dar de ville veta ifall vi hade svininfluensa eller ej (man var ju tvungen att fylla i formular med adresser och sant) och var darmed sist med att plocka upp vara vaskor fran flyget. Och nar vi hamtade dem stod fyra snalla vakter och vaktade dem at oss.

Men det var nar jag sag att de faktiskt hade anstalld personal som stod och visade pa vilken rulltrappa man skulle ga pa (aven fast det bara fanns en upp och en ner) som jag insag att det nog stammer att jappsarna ar hyggliga.

Och medan vi letade efter vart vandrarhem inuti Tokyo sa kom de fram en japansk kvinna och fragade vad hon kunde hjalpa till med. Pa engelska alltsa. Vi maste ha sett valdigt vilsna ut. Och jag har gjort en liten iakttagelse; visst stammer det att japaner rent generellt inte ar bra pa engelska, men om de ar hyfsade sa ar de inte ett dugg radda for att komma fram till utlanningar och utova den. Som till exempel den just namnda kvinnan. Och det ar inte den enda gangen som en japan har kommit och hjalpt oss utan att vi har bett om det.

For har det an sa lange faktiskt inte varit sa varmt som man hade trott, aven om jag ar overtygad om att det kommer senare. Daremot ar det fortfarande valdigt fuktigt i luften och man svettas typ jamt. Men man vanjer sig faktiskt. Hur som haver sa ar det bra att dricka mycket nar man ar i Japan under sommaren.  Men nog om detta, vad hande efter att vi hittat vandrarhemmet och tagit in pa vara sma rum som luktar bajs da? (Oj vad det lat negativt. Men det ar faktiskt inte farligt. Men det luktar faktiskt bajs)

Inte mycket. Eller jo, klart det hande saker, men forsta dagen gjorde man inte sa mycket mer an att ga runt och ta for sig av alla intryck. Man marker snabbt att Japan ar nastan sa langt bort fran Sverige som man kan komma i och med att allt ar sa jakla annorlunda. Atminstone Tokyo ar det. Allting ar for det forsta valdigt kompakt. Man kan se pa de bilder jag har tagit hur sma alla hus ar och hur tatt emellan de ligger, samt att manga bilar ar jattesma sa att de kan parkera sina bilar just framfor sina hus utan att nagot av bilen sticker ut pa trottoaren utanfor. Och vart man an gar sa finns det saker som affarer och restauranger. Visst finns det mer eller mindre, och flashigare, men svanger man in pa nagra bakgator sa kan man anda rakna med att hitta saker som kan verka intressant. Tusentals av dem. Det har ar val visserligen nagot jag inte raknar med att det forekommer lika mycket i Gifu som i Tokyo, men anda.

Det var val kanske det om dag 1. Jag tror att det finns en massa som jag kan beratta, men det man gor just nu ar att turista och da gor man inte sa mycket mer an att bara ga runt och det ar inte sa javla kul att lasa om. Da ar det battre att se pa mina bilder. De flesta ligger uppe pa Facebook just nu, men finns det nagon som inte kan se dem och VILL se dem sa kan ju den personen hora av sig sa kanske jag kan fixa en bilddagbok eller nagot... alternativ att den personen tar sig i kragen och blir medlem pa facebook.

Dag 2 var vi i Akihabara, dar jag aven skriver detta inlagg. Det ar Tokyos elektronikstalle med jattemanga, jattestora elektronikbutiker, arkadhallar, manga- och animebutiker och mycket mycket mer. Min forsta Akihabara-upplevelse blev inte riktigt som jag hade tankt mig, aven om jag inte ar besviken pa nagot satt. Vi akte dit, kollade runt i butiker och gick pa arkadhallar. Utanfor en arkadhall kom ett litet TV-team pa tva personer och fangade oss och borjade intervjua oss om vad vi tyckte om Akihabara pa knackig engelska. De skulle gora nagot reportage om det nya Akihabara och ville val prata med utlanningar. De fick ett tag reda pa att vi alla hade studerat japanska i ett ar och da gick de genast igang och fragade annu mer, fast pa japanska. Till slut tackade de och fick vara mejladresser sa att de kunde hora av sig om det var nagot och sa. Vi sa hej da och rakade pa en japansk liten tos alldeles i narheten, kladd i pigklader inspirerade av 1800-talets England (men mer lattklatt), som delade ut reklamblad for Maid Cafet hon jobbade pa. Jag ville ga pa ett sant och vi tankte att vi skulle prova det, men tydligen var det for svart att hitta dit sa hon visade oss dit.

Val framme sa blev man ratt besviken. Pa reklambladet var alla i personalen japaner, men alla som jobbade inuti kafeet var utlanningar. Dvs, aven for japaner. De japanska tjejerna var troligtvis ute och jobbade pa gatan och forsokte locka in folk i kafeet. Vi hor till dem som gick i fallan. Vi upplevde en skum ritual fran var tyska piga som serverade oss, vilket skulle gora vara drycker annu godare. Vi betalade sedan och gick. (Jag maste hitta ett annat maid cafe)

Men nar vi kom ut stod samma TV-team pa tva personer fran tidigare och vantade utanfor. De kom fram och fragade vad vi tyckte om stallet, varfor vi var dar, etc etc. Formodligen hade de sett vart vi gick nar vi sa hej da och foljt efter oss. Sedan fragade de vad vi ville gora mer i Akihabara och svarade med att vi kanske ville kolla pa manga. De guidade oss till ett stalle kallat Mandarake som var en flera vaningar hog byggnad fylld med nordiga saker som leksaksrobotar, formodligen spel och anime, manga och sa mangaporr. De bad oss ga in och ha kul och berattade att de skulle vanta utanfor. Och det gjorde det. De intervjuade oss aven om det stallet och fragade pa nytt vad vi ville gora. Vi visste inte riktigt vad vi ville gora sa de rekommenderade att vi gick till nagon liten butik dar de hade robotar som spelade fotboll.

Sa vi gick dit. Jag har inte namnt att de spelade in och filmade allt vi gjorde och sa, va? Det gjorde de. Jamt. Men efter robotgrejen, som var ratt ball, skulle vi hem och de ocksa sa de foljde oss till stationen. De var schyssta, aven om det i borjan var lite laskigt da de foljde efter oss. Det ar inte bestamt an ifall deras reportage blir sant i TV sa vi far se om vi blir kanda eller inte.

Jag maste sluta nu eftersom min tid vid datorn tar slut snart. Sa, oh... se bilderna om ni kan.

Klockan ar nu 8 pa kvallen har borta medan den ar runt 1 pa eftermiddagen hos er. Jag har landat i Japan oskadd och jag kan saga att det ar ett sjukt markligt land. Men pa ett bra satt. Och japaner ar valdigt snalla, de skulle vara snalla och hjalpa mig aven om jag fes dem i ansiktet. Na, kanske inte, men det ar valdigt fascinerande i alla fall.

Jag berattar mer utforligt nar jag kan. Kan inte ladda upp nagra bilder jag har tagit just nu.

Det närmar sig. Min tid i Japan. Än så länge är jag förvånansvärt lugn, men har-jag-packat-allt-ångesten som lär komma när jag fattar att jag verkligen skall dra lär ju... komma. Men det blir bara bra, ångest härdar en man likt hur... hett stål som... som... någon häller vatten på blir... kallt och... starkt. hurfdurfherpadurpa

Kvart i fyra lämnar jag Skandinavien. I och med att jag flyger från Danmark lämnar jag landet tidigare än så. Så att ni vet. Skulle det förresten vara någon som känner för att hyra mitt rum i Lund över sommaren så är det varsågod! Jag kan till och med dra ner lite på hyran. Och glöm inte att läsa min blogg, jag hoppas att jag kommer ha ork att uppdatera hyfsat ofta med allt kul jag hittar på. Mestadels för att PM skall få veta vad jag gör medan han sitter där och spelar WoW. I Malå.

Jag säger samma sak som när jag flyttade till Skåne: försvinner jag så vill jag att någon kommer och letar efter mig. Det blir både lättare och roligare att leta i Japan, dels är det ju ett spännande land och dels finns det, till skillnad från i Skåne, bara en grupp som kan ha tagit mig: Förbandet 731. Förvisso lades de officiellt ned för 50 år sedan, men likt kvarlevorna av Tysklands nazister som bygger upp sina vampyrarméer i Sydamerika är jag helt säker på att de fortfarande finns och uträttar sina hemska dåd. Förbannade japaner.

I annat fall har jag säkert blivit dödad av Nordkorea som skickade en atombomb på mig.

Se/lyssna på detta! Filmen är på ett "spel" som umebon Emil Ernerfeldt har programmerat och låten är också komponerad av honom. Det är märkligt för låten får mig att tänka på gamla sommarminnen som jag aldrig har upplevt. Som involverar en mystiska man i kostym och hatt. Jag har lyssnat på låten ända sedan jag bodde i Eslöv och den har fortfarande samma skumma effekt på mig.

Låt mig förtälja om min mardröm denna natt.

Slutet på sommarlovet närmade sig. Troligtvis hade det gått några år i drömmen i och med... tja, jag kommer till det. Hur som helst befann jag mig i Bygdeå låg- och mellanstadieskola och av någon anledning var himlen oroväckande svart- och rödfärgad. Det är faktiskt lite märkligt eftersom jag inte direkt har dåliga minnen från min tid på Bygdeå skola. Bara det att jag inte vill göra om det... och det kanske är där problemet ligger! Det var nämligen så här att jag träffade min lärare från mellanstadiet och vi snackade om att det var trevligt att träffas och sånt trams.

Plötsligt kom vi in på vad som komma skall och det var inte trevligt, även om jag i drömmen redan kände till det. Det var nämligen så att när man var färdig med gymnasiet OCH universitetet så skulle man återvända till mellanstadiet för att plugga där, men på en mycket högre nivå. Jag var helt okej med detta i drömmen tills jag fick reda på att man skulle läsa Matematik 5. (Det verkar som att MaC och MaD är andra namn för Ma3 och Ma4, som man inte var tvungen att ha läst för att läsa Ma5) Jag fick kalla kårar, grät och sprang hem.

Och sen vaknade jag.

Jag läste ut den tolfte, och sista, boken av Death Note idag. Tänka sig att det var LIGHT som hela tiden låg bakom allt! Vem kunde ha trott det? Men det var spännande. Knappt så att jag kunde andas.

På ett forum blev jag länkad till en sida med en massa kul information om den svenska versionen av Sailor Moon! Jag undrar vad det egentligen är för nörd som har tagit reda på allt detta, men det tackar vi för. Det är intressant just för att skillnaderna är så jävla många, även om det inte verkar vara lika illa som till exempel i den amerikanska versionen. Finns även information om de svenska intro/outrolåtarna! (Komplett med länkar till låtarna) Den Maskerade Rosen är en karlakarl, Sailor Mars var hetast (dohohoho) och TV4 suger för att de inte visste hur de skulle göra med sändningen av serien.

Och de som dissar serien är helt klart bögar.

Jag fick klagomål för att jag inte postade "trailern" på Project Trico. (Som inte kommer heta något så larvigt när spelet är färdigt) De som är coola vet redan att det är spelet som görs av samma människor som gjorde Ico och Shadow of the Colossus. Så här har ni den:

Nämen, oj då. Jag har ju faktiskt inte uppdaterat en enda gång sedan i söndags. Men klandra mig icke, jag har haft en mycket hektisk vecka full av studier och förberedelser. Jag har ju haft tentavecka, vet ni. Och så är det ju tänkt att jag skall dra till Japan, vet ni. Synd bara att vi i början på denna vecka fick veta att japanerna är ganska rädda för den onödigt fruktade svininfluensan som nyligen har börjat sprida sig i landet och därför kan det i värsta fall bli så att de känner för att ställa in kursen som jag har tänkt gå. Fast vi har fått diverse saker som intagningsbrev och scheman så de verkar än så länge vara villiga att hålla den och dessutom verkar japanerna ha insett att detta inte kommer få hela riket* att gå i spillror. (*: "Riket" är precis det ordet som vår japanska lärare har använt, det känns ganska... gammalmodigt)

Så jag gjorde min sista tentan för terminen igår, så jag har i stort sett sommarlov nu. Och vet ni vad det, nästan, bästa är? Att E3 snart äger rum. För de som inte är lika allmänbildade som jag så är E3 världens största spelmässa som hålls en gång om året, i USA, och där en massa nya roliga grejer utannonseras. Varje år det typ mer spännande än vad julafton var då man var liten och kanske är det därför som det ofta är lite av en besvikelse. Det har i alla fall varit det de senaste åren. I och för sig förväntar man sig alltid världens åttonde underverk från det, men vad skall man göra? Jag blir alltid barnsligt förtjust över stora spelnyheter, i vilken form de än må komma. För bara någon månad sedan lånade jag någon kamrats dator, medan jag fortfarande inte hade en som fungerade, och efter ett tag frågade han vad jag höll på med. Jag svarade "Hideo Kojima håller just nu ett föredrag och jag läser just nu på en live-blogg som rapporterar vad han säger!" och fick en konstig blick.  Det är med andra ord snart dags för sådana som mig att kunna bli ett barn igen.

Synd bara att E3 börjar samma dag som jag sätter mig på planet till Japan och därmed kommer ha svårt att följa det. FFFFFFFFFF-