Now I know my heart is break apart

Men hoppsan, jag har ju inte uppdaterat sedan i killzonsdags. Jag har varit fett upptagen, dels med studier och dels med... att leva. Antar jag. Så vad har hänt på senaste tiden? Jag har hört något om att Luuk skall ta över "På Spåret". Vad tycker vi om det? Jag har visserligen inte följt programmet så noga, men det kommer kännas lite märkligt när han sitter där. Men så gör det ju alltid, det gäller ju bara att man vänjer sig. Folk blev ju som tokiga efter att Arne Weise la av med att jobba varje julafton. "DET ÄR INTE BRA LÄNGRE! VI MÅSTE HA ARNE DÄR FÖR ATT DET SKA VARA VÄRT ATT KOLLA PÅ! DEN HÄR NYA ÄR JU KASS! BUUUUUUUUU" Och så låter det egentligen alltid om allt när det är något som folk har vänjt sig vid förändras lite grann. Det räcker till och med med att ett nyhetsankare skaffar mustasch för att folk skall gå på häxjakt.

Satan vilka fjantstofiler folk kan vara. Det är ju inte direkt som om de skulle börja spela Depeche Mode på P1 eller något.

Ikväll är det ännu en deltävling i Melodifestivalen, missa inte det. Det är som vanligt kassa bidrag, men det är inte för att lyssna på schysst musik som man följer spektaklet. Om du trodde det så trodde du fel.

Dagens outfit



Huvtröjan köpte jag på H&M. Snygg, vaaaaa? :)
Den grå tröjan under köpte jag i Stockholm på Distant Worlds-konserten! You snooze, you lose!
Byxorna köpte jag på JC i Tromsö. Heta, eller hur? xD

Jag får glädjas åt att det är Killzonsdag imorgon (idag)

De senaste veckorna har jag med jämna mellanrum frågat slumpmässigt folk om när fasen fettisdagen äger rum. "Jag missade inte kanelbullens dag i höstas, så jag tänker inte missa den gamla klassiska fettisdagen!" tänkte jag. Köpa semlor och så blir ju trevligt, tänkte jag. (Jag har inte tid att göra egna, jag är ju en upptagen student som studerar japanska för klån)

Och så missar jag den.

Så dagen då det var tänkt att vi, som en del av det stolta svenska folket, skulle glädjas åt att vår kronprinsessa äntligen skall få gifta sig förstördes av att jag missade att käka en semla.

Fy fan.

EUREKA!

Jag löste det! Jag har äntligen kommit på varför de sjunger "Show me! Show you!" i flash-klippet med Kikkoman, sojasåsens hjälte. Jag har alltid trott att det bara var en parodi på svammel som japaner brukar trycka in i låtar bara för att det är på engelska och därmed låter coolt. Men i det här fallet är det en sabla ordvits! Låt mig förklara i några enkla steg så att även du förstår.

1. Gå tillbaka några inlägg och lyssna se/lyssna på Kikkoman-klippet (igen).

2. Lyssna noga på "Show me! Show you!"-biten. I synnerhet "show you". Lyssna på hur han uttalar det. Det är ju inte helt utan en japansk brytning, eller hur?

3. Lär dig japanska. Men för att det skall gå lite snabbare så skall jag hjälpa dig en bit på vägen.

Dagens jappsord: しょうゆ (shouyu)

Uttalas alltså som shåjuu.

Betyder: SOJASÅS

SHOW ME, SHOW YOU... SHÅJUU.

Genialiskt. Att jag inte har förstått detta förrän nu. Men nu kan jag äntligen sova på natten.

Tydligen betyder mitt namn "Alvernas vän"


wat

Jag hade en sån där jobbig dröm inatt. En sån som gör att man känner sig härligt lättad då man vaknar och inser att det bara var en dröm. Jag kan berätta lite om den, så här var det:

I fredags fick jag besked om att jag var en av de som hade klarat antagningstestet till sommarkursen i Gifu, i Japan. (Fast det här har hänt på riktigt, det är ingen dröm) Drömmen började i alla fall med att jag var på lektion som vanligt. Allt var frid och fröjd, när plötsligt SOL-centers (byggnaden jag pluggar i) öh... någon-person-med-makt (nej, jag vet inte vad hennes titel är) vid namn Bitte träder in i klassrummet och oroväckande musik börjar spelas. Saker som att bakgrundsmusik börjar spelas är sånt som man aldrig kritiserar i drömmar. Med ett leende på läpparna kommer hon fram till mig och lämnar över ett beslut från... Blizzard. Ni vet, spelföretaget som bland annat har gjort World of Warcraft. (Jag tycker inte om det spelet) Tydligen sponsrar de den här sommarkursen som universitetet erbjuder studenterna och har därför saker att säga till om.

I beslutet står det att jag inte alls får följa med. Jag blir asförbannad och tar reda på anledningen. Tydligen berodde det på att jag hade glömt fylla i viktig information i min ansökan. (Eh, så som namn) Och det gick inte att göra någonting åt. Och Bitte bara log. Sedan vaknade jag och blev lättad som fan.
Men nästa gång jag möter Bitte kommer jag inte vara glad.

Är det förresten någon som har hört om det här?

A 14-year-old boy in China was killed when his chair exploded, sending chunks of metal into his rectum. The bleeding this caused killed him.



Maxat till tusen

Så vi såg Max Payne häromdagen. Filmen alltså. Filmen som är baserad på spelet med samma namn. Filmer baserade på spel har än så länge i regel varit ganska kassa, eller mediokra, med några undantag. Detta beror dels på att det är mycket svårare att förvandla en spelupplevelse till en filmupplevelse än vad det är att göra en bok till en film. Böcker och filmer är ju lika varandra på så sätt att båda fokuserar mycket, mycket mer på berättandet. I spel måste man ju spela också. Och väljer man då att göra en film av ett actionspel måste personerna bakom projektet vara sjukt kreativa för att kunna berätta en berättelse samtidigt som den innehåller action och inte har upplägget: skjuta->prata->skjuta->prata, etc. I och för sig brukar det väl vara så i många av dagens actionrullar, men actionspel innehåller mer action än actionfilmer och det skulle bli ganska tjatigt efter den tionde actionscenen i till exempel Wolfenstein-filmen. Det är också viktigt att filmgubbarna väljer RÄTT spel att göra film av. Jag menar, man kan inte göra så jävla mycket spännande med Pong. Eller det nyss släppta Noby Noby Boy. Herregud, det spelet är så jävla knarkat.

Men det beror också på att många regissörer och manusförfattare gör egna tolkningar av berättelserna (det är inte alltid det är lätt att avgöra om denne har gjort det för formatets skull, för den stora dumma massans skull eller bara för det egna tyckets skull) och då händer det ofta att det som originalkällan gjorde så bra försvinner i filmen. Låst in translejsjån, så att säga. Det är sällan filmerna håller sig helt till vad som händer i spelen. Jag kan faktiskt inte komma på en enda sådan. Alltid är det något. Silent Hill-filmen, till exempel, baserar berättelsen på det första spelet, men har bytt ut den manliga huvudkaraktären mot en kvinnlig och sedan lånat en massa monster från det andra spelet. (Som alla spelade en viktig roll i just det spelet, annat än att bara agera skrämselmoment) Och vad fan hände med Doom? Som jag skrev i ett tidigare inlägg så handlar det om en snubbe som kommer till Mars, slaktar demoner från helvetet och spöar till sist självaste satan. Doom-filmen är däremot bara:



Max Payne hamnar också där någonstans. Spelen har en otrolig potential att bli bra filmer, men då skall de göras rätt. Visuellt är filmen faktiskt riktigt fin, men det bryr inte jag mig så mycket om när jag blir lite ledsen över allting de har ändrat. Man skulle kunna göra listan jättelång. Grundhandlingen är så här: Max Payne är en lycklig snut i New York som, lyckligt ovetandes, en dag trallar hem från jobbet där hans fru och nyfödda son väntar. Väl framme finner han dock att insidan av hans hem är halvt söndertrasat av pundare och att både hustrun och sonen har blivit brutalt mördade. Max är inte så lycklig längre.

Typ så långt är filmen och det första spelet identiska. (Fast i filmen tog Max sig en öl innan han såg att det var skotthål i fönstret, medan allt bara låg huller om buller och att det fanns klotter på väggarna i spelet) Det finns mycket annat som är likt också, olika platser, diverse karaktärer, vändningar i handlingen, etc. Men skillnaderna är ju för tusan fler än likheterna! Varför blev inte Max en undercoversnut efter fruns bortgång? Var sjutton var den italienska maffian som han infiltrerade i spelen? Sedan när var Mona Sax en rysk maffialedare och varför ger sig Jackie Burkhart från That 70's Show ut för att vara henne? Varför nämnde de aldrig Captain Baseball Bat Boy? Eller Lords and Ladies? Var någonstans var Vlad? (Han skall ju för fan ropa "Have no fear, Vlad is here" i tvåan!) Varför fick man aldrig se Maxs störda mardrömmar? Man fick inte ens höra honom rabbla metaforer i monologer. Han var inte ens lite sarkastisk, vilket han kunde vara i spelen. Och man tycker ju att Mark Wahlberg kunde ha försökt se lika skitnödig ut som Max gör... eller kanske inte, det var väl en bra förändring.

Filmen var väl egentligen okej, om än inte direkt bra, och det är jävligt dåligt att så mycket av potentialen inte utnyttjades. De utnyttjade inte ens möjligheten för alla ordvitsar. Slutet som byggde upp för en tvåa slutade inte ens med Maxs ord:

The pain had only just begun.

Uppföljare på komedier blir alltid bra...

... eller hur, Sebbe?



MOTY 2009!

Tack, Kikkoman

Lund har tydligen någon skum kändis. En sån där kändis som är känd bara i Lund och är perfekt för program som 100 Höjdare. Jag fick se honom för första gången idag och fick då höra om att man skall kunna se honom "jämt", görandes det han gör. Vad det är? Jo, han håller upp en liten skylt som det står "Sluta mörda oss!" på. Ibland vänder han på den och där står det "Carl-Axel Rozen (eller någonting liknande) sköt Olof Palme!". Och sedan vänder han tillbaka på den. Enligt ryktena sover han med sin hustru i en bil. Jag undrar vad han kämpar för. Vad är det han kämpar för, Snake? Vad kämpar jag för? Vad kämpar DU för?

Kanske jag kämpar för sommarkursen i Gifu som jag gjorde "antagningsprovet" för idag, lol.

Här, varsågod. Ta emot denna klassiker:


Så som de säger det...

... kan det lätt uppstå missförstånd.





Det är så avslappnande att få låtsas att man är vinden

Idag kommer vi in på ett ämne som fortfarande är väldigt känsligt. Eller ja, ett ämne som historiskt sätt inte har varit så jäkla känsligt från början, men som har blivit det nu de senaste hundra åren eller något. Och det är nog bra att det är ett känsligt ämne, man får nämligen lite hopp för mänskligheten då, men man undrar varför det egentligen har blivit så pass befäst hos folk att det oftast stämplas som värre än mord. Det är tabubelagt och att skämta om ämnet kommer, oftast, inte alls på fråga. Förutom hos japanerna! (Jag älskar er, japaner, ni har inga hämningar. Ni kan skoja med allt och alla och ni bryr er inte) Mycket porr gör de också. Tecknat, otecknat, datoranimerat och där kan man hitta tretusen olika fetischer som man inte hittar här... kort och gott gör de porr i alla dess smaker och former.

Men ämnet jag snackar om är alltså våldtäkt. På något vis har någon brittisk feministisk politiker fått nys om det flera år gamla porrspelet, med det härliga namnet, "Rapelay" som är tillverkat av det japanska indiespelföretaget Illusion. (Som förresten även har gett oss gamla godingar som Battle Raper 1 & 2 och Artificial Girl- och Biko-serierna. Sistnämnda går ut på att stalka brudar och, öh... våldta dem) Jag vet inte vad "lay" betyder, jappsar älskar att slänga in ord på engelska för att det låter coolt men som inte alls är logiska, men "rape" är PRECIS vad det låter som! Jag vet, för jag har spelat det jättemånga gånger för jag har läst på om det. Så man rapelayar jävligt mycket i det spelet.

Den här politikern försöker alltså totalförbjuda försäljningen av det här spelet, som förresten bara säljs via nätet. Man kanske kan köpa det i butik någonstans i Japan också. (Men det är lite märkligt att de försöker med detta först nu när spelet, som sagt, är flera år gammalt och redan har varit ett hett samtalsämne på... Island, tror jag. Isländarna blev jätteupprörda) Hon säger att det är "hemskt att man gör ett spel om det här, där man som spelare styr en våldtäkt". På film har inte tittarna någon kontroll över vad som händer, så det verkar tydligen vara okej. Men hon klagar inte på "vanliga våldsamma" spel. Är det med andra ord okej att jag slår ihjäl ett gäng snubbar med järnrör i Condemned eller ger mina motståndare i Virtua Fighter 5 några rejäla falkonnävar i magen? (Fast det är ju förstås bara den riktiga Captain Falcon som klarar av det) Eller blir det en helt annan grej eftersom det nu bara handlar om att döda virtuella människor? Super cool story, bro.

Klart man skall se allvarligt på våldtäkter, men det känns en smula överdrivet att få bajsångest över ett spel. Det handlar bara om fantasier, det har porr alltid gjort. Det behöver inte betyda att de uppmuntrar till att faktiskt prova det på riktigt. Gör som japanerna, de använder ämnet som grund för att komma på fantastiska superhjältar (och spel!) istället...



Skulle det vara så att någon lyckas övertyga mig om att jag har helt åt helvete fel så kommer texten här ovanför att representera PM:s åsikt.

Förresten börjar jag bli lite orolig över min sexuella läggning. Sedan igår kväll har jag prioriterat att spela ett spel som handlar om blommor, framför att skjuta och stampa ihjäl monster ute i rymden. Huvva.

I kortspelets svallvågor

Kamraterna satt runt bordet. Dagens sista lektion hade slutat för länge sedan, men de satt fortfarande i skolan som ett tecken på deras hängivenhet. De hade ju väntat på att få lära sig i flera år nu. Men nu studerade de inte; de spelade kort. De kände inte till det riktiga namnet på spelet, men de kallade det för "itai geemu" vilket i princip är japanska för "spelet som gör ont". Spelarna turas om att vända ett kort, om kortet visar 3, 5 eller 7 skall alla slå på kortet och den som har sin hand överst förlorar.
Alvin hade spelat det här i flera månader. När han först började trodde han aldrig att han skulle kunna bli en av de duktiga spelarna, men nu vann han mer ofta än sällan.
De andra brukade säga "Nej! Du kommer ALLTID SUGA."
Men nu var stunden kommen då de var nästan jämlika. Det var dags att göra upp.
Det var mycket spänd stämning när ingen lyckades dra något av de magiska korten. Högen blev större och större och den som skulle förlora nästa omgång skulle troligtvis förlora hela rundan.
"Här kommer den" sa en av spelarna och vände på ett kort. 5. Nästa sekund dånade det högt i rummet av händer som slog i bordet och någon som hade gjort illa sig på någons nagel.
"Haha! Jonathan, du förlorade" sa Alvin.
Radion sa "Nej, Alvin. Du är förlorarna"
Och sen var Alvin en zombie.

Då man blir som kär på nytt

Vi fick idag tillfälle att lyssna på ett par jappsar som ville göra reklam hos oss utlänningar för sina universitet. Att resa till Japan och plugga vill ju dessutom alla på hela planeten göra, så vi kände oss lyckligt lottade som fick närvara. Men det visade sig att ingen av dessa snälla japaner behärskade engelska så jävla väl, så öh... de valde att ta allting på japanska. Så från att tro att man bara skulle få matnyttig information angående stipendier och sånt för att studera i Japan så gick man till att inse att man dessutom närvarade vid ett hörförståelsetest. Och vill ni veta vad det bästa var? Man förstod. De höll helt säkert tillbaka när de pratade, och man förstod inte allt till 100%, men man förstod det mesta och allt det viktigaste. Det var otroligt. Det var glamoröst. Det var... vackert.

Jag kände inte efter, men jag är ganska säker på att jag under hela presentationen hade ett stenhårt stånd.

(Förresten, ni som har läst den, vad tycker vi om att Dantes Inferno blir ett actionspel i stil med God of War blandat med Devil May Cry?)

VAD, VARFÖR GÖR HAN

VAD ÄR DET HÄR JAG VET INTE ENS (tre och en halv minut in)


Hej då, nu försvinner känseln

Tja.

Det här blir det första inlägget jag publicerar medan jag sitter på toa och spränger. Trådlöst nätverk är verkligen fantastiskt, de som ännu aldrig har provat sitta och skita medan man surfar på nätet har aldrig någonsin fått känna på sann frihet. Är man kille måste man dock stå ut med ständiga anklagelser om att man bara sitter och runkar. (Eller hur, Sebbe?) Men det är det faktiskt värt. Hade man bara kunnat skicka ström genom luften (SOM INTE STEKER EN) så att datorn kunde laddas medan man satt här, med tanke på att jag faktiskt inte har tillgång till ett kontaktuttag härinne, så hade jag nog kunnat bo inne på en fräsch toalett. Eller näääää, man måste ju äta också! Och det gör jag helst på någon annan plats. Dessutom är det inte så jävla skönt sedan när man har tappat känseln i skinkorna. Och med en varm dator i knät blir man, som kille, tillfälligt steril.

Jag har under större delen av kvällen (överdrift; jag har faktiskt pluggat större delen av kvällen, men det behöver ju inte ni veta) funderat över vad det finns för viktigt som jag kan fylla ett nytt blogginlägg med, men det har varit ganska svårt faktiskt. Föregående stycke blev åtminstone en bra inledning, men "även den bästa inledningen kan bli skitkass ifall inte brödtexten är minst lika bra" som jag tror att Platon sa.

Som tur är så har jag många potentiella alternativ att välja bland: jag har till exempel kommit på en jäääävligt rolig ordvits som driver med skånskan som jag skulle kunna dra, men jag har inte kommit på hur jag skall kunna framföra den på bästa sätt. Sånt måste man tänka igenom ordentligt annars kan det sluta i ett redigt (<--- ordet som skåningarna förresten tror att de är ensamma om) magplask. Sedan har vi berättelsen om pojken som ville lära sig att åka skidor, vi har fortfarande kvar "sanningen om internetdiamanten", hyllnings- och hatbrevet till min Tanaka-san, spontana tankar och annat kul. Nu när jag tänker efter så skulle egentligen mitt nyårsinlägg ha varit som detta.

Kan vi säga att det nya året börjar nu?

PS. Jag bjuder på senaste nytt från Aftonbladet, så att ni slipper kolla:


Fy fan, det är illa när hans incestverksamhet måste tas om hand av kronofogden. Den här ekonomikrisen är åt helvete. DS.

Nästan så att man längtar tillbaka

Tjena. Läget? Tänkte bara be om ursäkt för att jag sumpade mitt avskedsinlägg till Eslöv. Jag hade tänkt avsluta med den här bilden som jag hann ta någon gång innan jag flyttade:



Det var dåligt gjort av mig. Men som sagt... läget annars då?

CUT OFF THEIR LIMBS

Precis som alla andra vettiga människor kollade även jag på första delfinalen av melodifestivalen. Förhoppningsvis gjorde även du det! Då kan vi snacka lite grann.

Luuk är borta. Det är nog bra, jag hade inte velat se honom bli Melodifestivalens Arne Weise. Men inte för att Luuk var dålig, tvärtom, men det hade nog blivit uttjatat. Dessutom vet vi ju att han kan göra andra roliga grejer. Men vem fan är det som har tagit över? Vem är det? Va? Jag minns inte ens namnet, förutom att det var annorlunda. Vad är det hon har sysslat med tidigare? Jaja, "google är din vän lulz", jag vet, men det blir ju roligare om du, som läser detta, kan svara. Jaja, hon var väl åtminstone hyfsad som programledare. Lite väl "lol so randum xD" men låt gå. Jag hoppas bara att hon lägger av med att avsluta meningar med "... mmMMM!"

Fan vad skumma vissa bidrag var. En läderklädd tant (hon såg tantig ut) med djup urringning som sjöng hårdrock, den där af Uggla har alltid varit lite konstig i mina ögon (är det kanske den där stora gluggen i framtänderna som gör det?) och Alcazar. Nu när jag för första gången kollade lite närmare på Alcazar kunde jag se att de såg ut som en snaggad Martin Stenmarck med rosa slips och Charlotte Perelli med färgat hår + någon okänd blond brud. Waaaa, värsta konspirationsteorin lolololol. Men Emilia gjorde comeback! Henne tycker vi ju om. Eller? Jag minns i alla fall att det blev många tryckare till hennes "Big, Big World" på tiden då det begav sig.

... usch, vilka minnen.

Dagens japanska förtydligande:

CHINPO - SNOPP (jag tror till och med att det är av storleken större)

CHINPOU - SÄLLSYNT SKATT

Så var försiktig med hur snabbt du uttalar det där sista o:et.

Dragonkick your ass into the Milky Way! (Milky way)

Om jag blir förälder någon gång så kommer jag troligtvis syssla med sånt här:



Men visst gör inte det mig mindre attraktiv, va?

Droppen som får bägaren att rinna över

Det är en riktigt gamla klyscha att beklaga sig över världens dystra framtid. Det är ju sånt som gamla gubbar gör och det är sånt som... jag har gjort tidigare, här på min blogg. Men det är ju ett tidsfördriv. Men hur som haver, på bara två dagar har jag hittat två nya skäl till att låta som en gubbe. Det första uppdagades igår när vi fann att SOL-centrets sabla godismaskin krävde ca 530kr för en jävla KitKat. Och en liten Polly-chokladkaka kostade 300kr+. Det är ju faktiskt skam på torra land. (Å andra sidan kanske jag inte skall klaga så mycket, jag fick trots allt köpa en mars, någon knäckemacka och en plopp för 1kr/st)

Det andra uppdagades idag när min nya medboende kom hem från affären, gick in i köket och utbrast "VAD FAN ÄR DET HÄR!" och visade upp den minsta glasstrut jag någonsin har sett. Den följde tydligen med i någon sån där kartong där det följer med flera olika glassar. Jösses vad jag garvade. Och grät.



Visserligen skulle det vara ganska schysst att ha en massa strutar i den storleken...

... huh. Kanske är vi inte på väg in i ännu en ny mörk tidsålder trots allt. Jag skall inte klaga mer.

Och odödlig vill jag nog vara

Vad är grejen med nazister och valkyrior? Jag fick ett spel i julklapp, som heter Valkyria Chronicles, och utspelar sig i ett fantasyeuropa i deras svar på vårt andra världskrig. Och nu tjatar Tom Cruise om att han måste döda Hitler i någon rulle som heter Valkyria. Jag vet inte om den också handlar om en, i stort sett, utrotad ras (näääää, inte arierna, vi är högst levande) som är överlägsen allt och allt, men... den heter i alla fall Valkyria. Kanske Tom Cruise är en. Den som har sett filmen kan få berätta varför den heter så. Har jag missat någonting stort på historialektionerna?

Jag har varit kass på att uppdatera på senaste tiden. Men vad fan, jag vill ju inte spamma min blogg med TRAMS! Än så länge har den här bloggen bara tagit upp viktiga ämnen som får er läsare att reflektera lite över er själva så att ni kanske kan inse vad ni måste göra för att bli bättre människor. Jag får ofta brev från er där ni berättar hur min blogg har gjort er lyckligare och friskare och det känns bra att veta att min blogg gör nytta. Vad annat kan man vänta sig av världens tuffaste sabla blogg? Ni kan sluta donera pengar till bröstcancerforskningen, skicka bara mejl till de sjuka om att de bara behöver läsa min blogg för att bli friska. (Och om det visar sig i framtiden att just DU får bröstcancer - då är det för att du inte läste tillräckligt mycket, pucko)

Med andra ord så är det inte lämpligt med en massa inlägg om vad jag åt till frukost, vad fan skall jag göra ikväll eller vad som hände i... just fan. Man vs Wild. Killarna jag delar boende med just nu är som besatta av det. Om nätterna drömmer jag numera om att överleva i öknar genom att brottas med krokodiler, förvara mitt urin i ormskinn och dricka det, prygla får och sova i skinnet, etc. När jag är färdig här kommer jag vara odödlig.

Jag hoppas att någon en dag ber mig välja vilken låt som skall spela på dennes begravning. Jag kommer nämligen lätt att välja denna:



RSS 2.0