I ditt ansikte, PM

Det är tråkigt, jag har insett att jag aldrig kommer få ge någon en rundtur av Eslöv. (Om nu inte någon kommer och säger "let's go to Eslöv!" och verkligen lyckas med att få mig att gå med på det) Eller nä, det är inte så tråkigt. Eslöv är ju inte så jäkla spännande egentligen. Men jag tänkte att jag nog åtminstone kan visa lite av Eslövs flora och fauna som jag har fått uppleva varje dag när jag har gått från bussen eller gått och handlat.

Jag, och en massa skåningar som ville hem, drabbades av en ganska ordentlig försening av tågen idag pga av "någon olycka". Då hör jag en gammal, ganska risig, gubbe säga till en mörkhyad invandrare:

Det är ditt fel. Be till Allah, det är ditt fel.

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Reaktionen hos folk som blir skrämda är ta mig tusan guld värd. Man riktigt myser när det händer.

Jag blev idag nobbad på ännu ett rum, tråkigt nog. Men! Men. Jag snackade med en annan snubbe på telefon alldeles nyss och detta var vad han hade att förtälja:

"Du, tänkte bara säga att om du vill så får du jättegärna flytta in."

(Starta musiken)

Först nu upptäcker jag den största skillnaden mellan norr och syd.

Folk från syd har ingen som helst koll på vad ett "skrov" är. Inte ens då man säger "skrovmål" förstår de vad man snackar om. Det är bedrövligt. Det är fruktansvärt.

"Det är väl något man blir... mätt... av?"

Inte nödvändigtvis, Shitsumon, jag brukar bli ganska missnöjd av ett vanligt skrov.

Det snackas på tok för lite om 90-talet. Jag menar, det hände ju så mycket bra då som man inte får glömma bort. Det kom en jävla massa bra Disney-filmer och Expedition: Robinson debuterade och Martin Timell slog igenom internet började bli stort och många bra barnprogram visades (många var visserligen från 80-talet, men äsch, jag levde ju på 90-talet) och det fanns sjukt fräsiga klädstilar och och och... man kan egentligen hålla på länge. (Men om jag skall vara ärlig så kom jag inte på så jättemycket) Dessutom har man ju många härliga favoritlåtar från den tiden som man kan gagga om i evigheter! Det skulle faktiskt vara mycket mer uppskattat hos mig om världens alla DJ:s drog fram Absolute Music 7 (för vi vet ju alla att det är skivor som sålde multum runt hela jordklotet) eller någon annan tidig utgåva istället för den senaste Absolute Dance eller dylikt.

Jag menar. Jag vill fortfarande höra Leila K när jag är ute på krogen någon gång. Det var mer drag i henne än Lady Gaga!


Och spelbranschen då! Spelbranschen! Jösse hare. I början på 90-talet var ju Nintendo fortfarande så sjukt stort här i väst (och i Sydostasien) att man inte spelade TV-spel, man spelade Nintendo. För alla hade ju ett Super Nintendo. Och det finns många härliga tramsiga reklamer för företaget som bara kunde ha gjorts under 80-talet/början av 90-talet. Men så kom ju också Playstation och Nintendo 64. SEGA-fans kan ta sig själva där bak, jag lirade aldrig SEGA.

80- och 90-talet var ju förresten sjukt mycket mer macho än vad 2000-talet är. Då fick vi rullar som Terminator, Rovdjuret, Running Man, Den Oändliga Historien (inte så macho kanske, men jag har för mig att han åtminstone dödar en varg i den), Rocky, etc. Lägg märke till att det blev mycket Arnold där. Och titta vad vi får nu; en film om en gammal gubbe som förvandlas till Brad Pitt. Gäsp. Åh, och även här kan man också titta på spelbranschen! Då kom oförglömliga karaktärer som Duke Nukem; en biffig, blond karl som spottar oneliners, springer samtidigt som han sparkar med båda benen, får ALLA kvinnor han vill ha och sliter skallen av utomjordingar med ren armstyrka bara för att sätta sig och skita ner i halsen på offret. Och la ni märke till att han heter Hertig Atombombadom? Jag älskar det!

Och klassikern Doom med Doomkillen som huvudkaraktär. Jag läste en sammanfattning av handlingen tidigare idag och insåg hur sjukt häftig den egentligen är. Jag fattar inte hur filmen Doom med The Rock kunde bli så jävla kass. En soldat landar på en bas på Mars, "HELVETE VI HAR BLIVIT INVADERADE AV DEMONER, DÖDA 'ROM!" och det gör han. Sedan blir han själv dödad i ett bakhåll, kommer till helvetet, GER HELVETET STRYK OCH KOMMER TILLBAKA TILL LIVET och dödar självaste Satan som har flyttat till Jorden. Jag är mållös.

 Nu får vi Wii Play.

2000-talet är så pretto.

Ibland är undervisningen i japanska riktigt rolig. Alltså, "rolig" som i "humoristisk". (Visst, den är rolig på det andra sättet också. Tycker jag i alla fall!) Det måste vara för att många av uppgifterna vi får är så fyllda av härlig, svart humor att man inte kan göra annat än att småle. Jag kan inte minnas att jag har stött på sådana konstiga grejer när jag har läst andra språk som när jag läser japanska. Då jag läste spanska fick vi spela upp Askungen (jag var prinsen, tro det eller ej), då jag läste tyska sjöng vi Zehn Kleine Jegermeister och när jag läste engelska fick vi lyssna på lärarens internskämt som han själv bara tyckte var... smålustiga. Allting var egentligen samma sak förutom att det var olika språk.

Vad jag får uppleva under mina japanskstudier? Många konstiga, roliga grejer. Det första annorlunda var ju egentligen att en av våra första jävla glosor var ordet "antropologi". Vad ända in i helvete...? Vanligtvis brukar det ju vara vardagliga ord som "frukost", "bord", "sol", "sten", "hus", etc. Men de här kom först några veckor senare. (För att inte tala om våra första verb som vi fick lära oss under vår TREDJE vecka! Och då har vi varit i skolan varje dag under dessa veckor) Istället fick vi satsa på att lära oss japanska för "advokat", "litteratur", "vetenskap", "asiatiska studier", "internationella relationer", "antropologi" och "ekonomi".  Sedan fick man uppleva att våra lärare skrattar åt eleverna då de har fel. Och gör man någonting som är helt åt skogen på en inlämningsläxa skriver de "OBS!!!!!!!!!!!!............." + ett evighetstecken. Dessutom har man fått översätta meningar som innefattat supande (jag älskar att "bakfylla" är en av glosorna i vår första läroboks sista kapitel) och se på bilder av folk som tänker ta självmord genom att hoppa ner från tak och på så sätt fatta att man skall skriva "snälla, dö inte/gör det inte!" på japanska.

Men allt det var under förra terminen och jag har höga förväntningar på denna. I vår splitternya lärobok kan man hitta uppgifter som handlar om en av bokens karaktärer: Takeshi. Här skall man se på bilder på Takeshi i olika situationer och skriva vad som händer honom. (På japanska, förstås) Man kan inte låta bli att tycka lite synd om Takeshi för på bilderna ser man bland annat hur (ursäkta bildkvalitén, min kamera har inte så bra inzoomningsfunktion) han blir bestulen på sin väska av en liten person med tuffa solbrillor, hur Mary skrattar åt honom när hans byxor plötsligt går sönder där bak, hur Beavis stjäl Takeshis plånbok ur väskan som han verkar ha lyckats ta tillbaka (eller så köpte han en ny), hur han blir slagen på käften av sin kompis (det står "tomodachi" över snubben till höger, vilket betyder "kompis"), hur han blev mobbad och fick sten kastad på sig som barn (återigen av kompisar), hur Kyouko dumpar honom och öh... hur en läskig gubbe tafsar på honom på tåget. Det är underbart.

Och idag var det trevligt att få tillbaka en del av tentan och se att min lärare uppskattade ordvitsen jag hade plitat ner. (På japanska) Hon hade till och med svarat med en ordvits som matchade min...

... på ryska.

Jag har fått tillbaka inspirationen nu när terminen har dragit igång igen, så avslutningsvis tänkte jag bjuda på:

Årets första jappsfras: KAZE O HIITEIRU SHI, EIGO GA HANASENAI SHI, KUTSU O HAKU.

Betyder: EFTERSOM JAG ÄR FÖRKYLD OCH INTE KAN TALA ENGELSKA SÅ SKA JAG TA PÅ MIG SKOR.

PS. Jag brottas just nu med dilemmat att försöka lära mig dricka kaffe eller inte. Det jag har att välja på är alltså att bli dement eller få bruna tänder. DS.

Kryddor, såser, marinader, kryddmått, stekpannor, kastruller, decilitermått, stekspadar, skaffer, durkslag, silar, matskedar, smör, ketchup, kött, kylskåp, sallader, porrtervin, flamberat, kokat, stekt, brynjt, klart, flott, mört, blodigt, rått, genomstekt, glas, bestick, bufféer, restauranger, korvstånd, förrätter, huvudrätter, efterrätter, matförgiftningar, finhackat, skivat, kallskuret, buljonger, bröd, pasta, potatisar, ris, frysboxar, spisar, förskärare, lår, bröst, revben... äh, orka. Poängen är att matlagningskonsten är djup. Typ. Överraskad, va? (Är det förresten någon som kan hitta mitt kreativa busstreck i all den där smörjan? Liiiiite låg humor måste man få ha!)

Att laga mat är ett ganska kul tidsfördriv. Åtminstone om man har tiden och motivationen. Som student är det ganska jobbigt att göra någonting riktigt seriöst, men vad sjutton. Man måste få unna sig själv lite grann. Så igår, under min första dag tillbaka i Eslöv, satsade jag på att göra en riktig klassiker. Dessvärre hade jag ingen tomat hemma den här gången, men jag kompenserade det med lite annat grönt:

1st falukorv
Lite frysta (uppvärmda) grönsaker

Jag brukar köra utan, men det går även bra att servera med någon sås.

Om jag bara fick lära mig ett enda språk här i livet så skulle det bli locorocoiska. Då skulle jag bara vandra från hus till hus och sprida glädje hos alla människor så att hela världen till slut bara skulle se ut som en enda stor regnbåge.

Imorse då jag kopplade ur routern började jag plötsligt höra ett gällt ljud. Jag undrade vad det var. Jag lyssnade lite närmare och försökte hitta källan och jag tror att jag fann den.

Internet grät.

Hon grät mot mig.

Det är dags. Nu gör vi det! Vi avslutar leken en gång för alla. Vi avslutar...

Viktor säger:
Du jag såg att det var en kristen familj som hyrde ut rum i Lund, du ska inte bo där? De ville ha kaffestunder på kvällarna.

 Arubin Sumajisu | Alvin ½ säger:
Jo, jag tänkte på det, men jag dricker inte kaffe.

Viktor säger:
Ah.

Annars hade det lätt blivit av. Det är ganska spännande det här med bostadssökande faktiskt. Ibland hittar man någonting som låter bra så att man kan börja hoppas, men som sedan... går åt pipan. Jättespännande. Här har vi till exempel något! Visst visst, rummet är inte ens ett rum och är litet som fan och kostar ganska mycket men man måste ju-

För övrigt har jag äntligen sammanställt poängen på folks julklappar, men jag postar inte resultaten ikväll. Jag måste fixa pris och eventuellt lämna över det till vinnaren också.

Jag hade tänkt inleda med att skryta lite: jag kirrade den förra tentan med ett snitt på 97,75%. Det är bra och det känns bra. Det är faktiskt så bra att det är värt att firas! Hoppades på att kunna fira med varm korv med bröd (den som gäckar detta måste ha glömt bort hur jäkla gott varm korv med bröd är) med goda vänner, men de ville inte. Gav mig kalla handen och ville väl spela WoW istället. Så jag fick äta upptinade rester och med ens var mitt goda humör borta. Inte blev jag mätt heller, men det kanske var bra. Varje gång man inte får äta sig mätt får man större förståelse för de svältande barnen i det där stora landet Afrika. Stackarna! Jag lovar att äta mig riktigt mätt till minne av dem nästa gång.

Dessutom börjar jag känna ångest inför att dra igen. Jag har inte gjort allt jag har velat göra här hemma och det suger. Och så har man ju en massa andra bekymmer att tänka på... faktum är att det börjar kännas lite för tungt för mig. Så jag tänkte att det kanske är dags att ta farväl till världen.. och till livet.

Igår åkte jag skridskor för första gången på runt två år. Det gick jävligt bra. Både för mig och Sebbe. Fortsätter vi så här kommer vi bli konståkningens Backstreet Boys. (Minus tre pers)

Haha, vilken tur att jag inte är en sån där sucker som ligger i soffan och tittar på TV:n hela dagarna. Då skulle jag till exempel tvingas se på program som Grey's Anatomy och sånt tjafs. Det är lite sjukt att vilken tid man än slår på femman (för visst är det femman som visar det?) så visar de alltid det där sabla programmet. Nåja, jag slipper ju i alla fall höra om det på annat hå-

Jag är sjukt rastlös ikväll. Och är man rastlös så är det bra om man hittar på någonting att göra. (Och eftersom min käre bror ockuperar TV:n i mitt rum så kan jag varken spela spel eller porrsurfa lägga pussel, för sånt vill man ju göra när man är ensam) Så jag har reflekterat över vad jag har lärt mig dessa månader som jag inte har tillbringat här hemma i Norrland och detta är vad jag har kommit fram till... angående skånes befolkning.

• Skåningar pluggar japanska trots att de verkligen inte vill göra det eller ens har ett mål med det.
• Skåningar kan tala japanska och pluggar tillsammans med nybörjare, men snackar helst inte japanska.
• Skåningar kan inte stava till "legitimation". För fan, ICA Malmborgs! Ge er.
• Skåningar är även stockholmare!
• Skåningar ser ut som Max Payne.
• De anser att julklappar är så heliga att de inte kan dela med sig av vad de har fått och därmed aldrig vinna min julklappstävling. Losers.

Och jag drar tillbaka den 15:e januari. Vad säger vi om det, Tim?

Den här låten är svängig. Jag vet inte vad det är, men något är det. Det är konstigt för låten är på spanska och jag hatar spanska efter att ha läst det på högstadiet och gymnasiet.

Jag är inte sån som tror på reinkarnation eller att folk blir spöken när de dör eller någonting sånt. Men samtidigt vet jag inte om jag tror på den vetenskapliga förklaringen, att man helt enkelt bara dör. (Troligtvis för att jag inte VILL tro på den teorin, det låter ju trist) Så jag tror egentligen inte på spöken. Trodde jag tills nyss i alla fall. Jag kom hem för en stund sedan (mitt i natten ju) och i mitt rum var det helt svart, förutom taklampan som... blinkade. Den var tänd i en sekund och sedan slocknade den i tre sekunder, tändes, etc. Det var knappt så att jag vågade, men jag bet ihop mina tänder utan hål och valde att ta tjuren vid hornen. Jag öppnade sakta dörren som stod på glänt... sakta, sakta... och visst. Där stod ett jävla spöke.

Den senaste utgången ledde till en intressant insikt. För, begrunda detta:

Det är ju lag på att man inte skall ha alkohol i blodet när man kör bil. Det vet ju alla. Därför är det många som brukar undvika att göra det. (Det läskiga är att det troligtvis är sant och inte bara att folk tänker på sin egen och andras säkerhet) Men när man är på fest/ute på krogen och vill ta sig hem när det inte går några bussar/tåg och man inte känner för att betala för en taxi så måste man ju ha en chaufför. Denna chaufför får alltså inte dricka något trots att det hör till normen att man gör det under fester. (Jag tillhör dock tydligen undantaget, även om jag dricker lite, lite grann) Men! Eftersom man har åtagit sig ett ansvar att få hem folket som inte är helt nyktert avsäger man sig inte bara alkoholen, utan även någonting annat viktigt: brudarna/killarna. Man kan ju inte bara dra hem till någon och stanna där, liksom. Då blir man hatad resten av livet. Av hela världen.

Men när uppgiften som chaufför är klar så är det ju faktiskt överstökat. Det man nyligen inte fick göra får man plötsligt göra. Man är en vanlig människa igen. Detta är en fördel som en del andra människor har avsagt sig i och med sitt leverne. De gör detta dagligen, dygnet runt, JÄMT, trots att det innebär att avsäga sig rätten till sprit och älskog. De lever praktiskt taget i celibat.

TAXICHAUFFÖRERNA är den moderna tidens eremiter!

De borde typ få en medalj eller något.

Och imorgon skall jag dra till tandläkaren. De kommer säkert tvingas laga något hål i mina tänder, men det kommer samtidigt innebär hål i min plånbok. HE HE! Nej, usch. Att tvingas betala tandläkarräkningen är det värsta med att växa upp.

(Detta inlägg publicerades långt innan det faktiskt började synas här)

Ja jävlar. Det är redan den tredje januari 2009 och jag har inte ens sammanfattat 2008 än. Å andra sidan har jag aldrig gjort någonting sådant, så det är ju inte så viktigt. Och vad skall jag säga? Det är roligare att säga saker i bilder (i alla fall om man inte kan finna orden) men photoshop är inget jag orkar med nu. Jag är i skrivande stund för bajsnödig för att orka pilla med det. Men skulle jag sätta mig ner med en bild så skulle den innehålla den norska flaggan, bad i Ratan, bilder på folk, min bortgångna hund, någonting skånskt och kanske en bild på min japanska arbetsbok. Det kanske är lika bra att jag är bajsnödig för den här bilden skulle bli ganska plottrig och ful.

Det största steg jag har tagit i år är väl att ha flyttat ner till Skåne för att läsa japanska, just för att det är någonting jag har velat göra riktigt jävla länge. Och jag har aldrig ångrat mig en enda sekund, saker och ting har till och med överträffat förväntningarna. Kämpar jag på så kanske jag tillbringar sommaren 2009 i Japan. Då ser inte ni norrlänningar mig på ett jävla bra tag kan jag ju säga. Så se till att njuta av mig medan jag fortfarande är kvar häruppe.

Kan man lägga till nyårslöften nu? I så fall så lovar jag att verkligen satsa på att dra till Gifu i sommar! Fuck year. Här, en dikt: