Randerna gar inte ur
Har sitter jag vid en av datorerna pa universitetet och vet inte riktigt vad jag skall skriva. Egentligen finns det sa mycket man kan skriva men nu har jag hunnit vanja mig en aning mer vid Japan och saker och ting ter sig inte riktigt lika konstigt som man forst tyckte. Aven om de fortfarande ar konstiga. Till exempel en javla brodrost som ser ut som en mikrovagsugn? "Aaaaah, sadana har jag sett pa film, en san vill jag ha!" far man hora fran japanerna nar man beskriver hur en brodrost ser ut i "vanliga fall". Eller att butikskedjan Valor spelar samma visselmusik i samtliga butiker, varje dag, hela tiden. Okej, inte riktigt hela tiden, ibland varierar de musiken med nagon annan lat, men det ar aldrig nagonting man hor pa radio eller nagot. Det ar jatteroligt eftersom det kanns som ett TV-spel nar man gar in i en butik och hor samma musik varje gang.
Japan ar forresten valdigt varmt. Precis som ryktena sa. Nar man cyklar kanner man inte sa mycket tack vare vinden, men sa fort man stannar borjar kroppsvatskorna floda ut. Just darfor maste man ha med sig tva liter vatten varje gang man vill ut pa en utflykt en varm dag for annars dor man av vatskebrist. Sa ar det. Dagar det regnar behover man dock inte oroa sig. Visserligen ar det fortfarande varmt ute nar det regnar, men man svettas inte och om det regnar sa regnar det ordentligt. Det upplevde jag igar nar jag skulle cykla hem fran universitetet i stortregn. Man hade ocksa den goda turen att bli nedstankt av en lastbil. Jag maste tacka den lastbilschaufforen nagon dag.
Men trots varmen sa har de nagot markligt system for luftkonditioneringen. Haromdagen forsokte nagon sanka temperaturen till 25 grader i klassrummet, men fick "va? men da dor man ju" som reaktion av lararen som hojde temperaturen igen. Och sa sent som igar sa var luftkonditioneringen paslagen med full kraft inne i en av datorsalarna sa att det var riktigt javla kallt darinne, trots att det inte ens var sarskilt varmt ute. Och ingen japan verkade bry sig. Jag fattar inget. ja ba "nani?!!?!"
Vi far sallskap av kurryaner i fyra veckor fran och med nu, jattespannande. Naja, inte riktigt, men de ar sakert trevliga. I annat fall haller man till i vart spelrum dar vi har borjat bygga en samling. Jag tror inte att jag har namnt det, men begagnade spel i Japan kan man hitta helt galet billigt. Folk koper saker att ta med sig sjalva hem, men i spelrummet dar det finns spel som alla far brukar finner man ett Super Nintendo med ca 20 spel (majoriteten ar forvisso skrapspel vi har kopt for typ en ｔｉａ per spel for att ha nagot att skratta at men vad fan), ett Sega Saturn med en handfull spel, ett N64 med typ lika manga spel som till Sega Saturn, samt ett Playstation 2 som vi nyss spelade igenom Silent Hill 2 tillsammans pa. Haromkvallen lyckades vi antligen avsluta Super Metroid Och vi har paborjat Silent Hill (ett) nu. Det kanns bra.
Japan ar forresten valdigt varmt. Precis som ryktena sa. Nar man cyklar kanner man inte sa mycket tack vare vinden, men sa fort man stannar borjar kroppsvatskorna floda ut. Just darfor maste man ha med sig tva liter vatten varje gang man vill ut pa en utflykt en varm dag for annars dor man av vatskebrist. Sa ar det. Dagar det regnar behover man dock inte oroa sig. Visserligen ar det fortfarande varmt ute nar det regnar, men man svettas inte och om det regnar sa regnar det ordentligt. Det upplevde jag igar nar jag skulle cykla hem fran universitetet i stortregn. Man hade ocksa den goda turen att bli nedstankt av en lastbil. Jag maste tacka den lastbilschaufforen nagon dag.
Men trots varmen sa har de nagot markligt system for luftkonditioneringen. Haromdagen forsokte nagon sanka temperaturen till 25 grader i klassrummet, men fick "va? men da dor man ju" som reaktion av lararen som hojde temperaturen igen. Och sa sent som igar sa var luftkonditioneringen paslagen med full kraft inne i en av datorsalarna sa att det var riktigt javla kallt darinne, trots att det inte ens var sarskilt varmt ute. Och ingen japan verkade bry sig. Jag fattar inget. ja ba "nani?!!?!"
Vi far sallskap av kurryaner i fyra veckor fran och med nu, jattespannande. Naja, inte riktigt, men de ar sakert trevliga. I annat fall haller man till i vart spelrum dar vi har borjat bygga en samling. Jag tror inte att jag har namnt det, men begagnade spel i Japan kan man hitta helt galet billigt. Folk koper saker att ta med sig sjalva hem, men i spelrummet dar det finns spel som alla far brukar finner man ett Super Nintendo med ca 20 spel (majoriteten ar forvisso skrapspel vi har kopt for typ en ｔｉａ per spel for att ha nagot att skratta at men vad fan), ett Sega Saturn med en handfull spel, ett N64 med typ lika manga spel som till Sega Saturn, samt ett Playstation 2 som vi nyss spelade igenom Silent Hill 2 tillsammans pa. Haromkvallen lyckades vi antligen avsluta Super Metroid Och vi har paborjat Silent Hill (ett) nu. Det kanns bra.
HUURR DURRR
Men for sataaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan
For andra gangen har jag forsokt uppdatera med ett langt inlagg med kul text och for andra gangen har skiten bara forsvunnit. Sa jag ar ledsen, men jag orkar inte skriva sa utforligt om vad jag har gjort fram tills nu pga av det. Vi befinner oss i Gifu som ar javligt varmt, om an emellanat otroligt regnigt, men ocksa javligt trevligt. Det ar en storre stad an de flesta svenska stader, men det behover egentligen inte betyda att det finns mer att gora. Det beror forstas pa vad man menar med "att gora" eftersom det sa klart alltid finns saker att gora. Jag menar, man kan sjunga karaoke, bowla, kanske hitta nagon arkadhall och det ar latt att hitta butiker. Det ar jatteroligt att promenera i butiker som saljer begagnade prylar. Vi har inhandlat diverse TV-spel och mer lar det bli. Jag ar numera agare till annu ett Super Nintendo och typ 6 nya spel.
Japan ar helgalet och jag rekommenderar att man kollar pa mina bilder pa Facebook om man vill se nagot. Jag laddade igar upp resten av bilderna som jag har tagit sedan Tokyo, sa nu kan man aven se lite bilder pa vart midsommarfirande i Japan. De som vantar pa att jag skall fixa bilddagboken far nog vanta ett tag till.
For andra gangen har jag forsokt uppdatera med ett langt inlagg med kul text och for andra gangen har skiten bara forsvunnit. Sa jag ar ledsen, men jag orkar inte skriva sa utforligt om vad jag har gjort fram tills nu pga av det. Vi befinner oss i Gifu som ar javligt varmt, om an emellanat otroligt regnigt, men ocksa javligt trevligt. Det ar en storre stad an de flesta svenska stader, men det behover egentligen inte betyda att det finns mer att gora. Det beror forstas pa vad man menar med "att gora" eftersom det sa klart alltid finns saker att gora. Jag menar, man kan sjunga karaoke, bowla, kanske hitta nagon arkadhall och det ar latt att hitta butiker. Det ar jatteroligt att promenera i butiker som saljer begagnade prylar. Vi har inhandlat diverse TV-spel och mer lar det bli. Jag ar numera agare till annu ett Super Nintendo och typ 6 nya spel.
Japan ar helgalet och jag rekommenderar att man kollar pa mina bilder pa Facebook om man vill se nagot. Jag laddade igar upp resten av bilderna som jag har tagit sedan Tokyo, sa nu kan man aven se lite bilder pa vart midsommarfirande i Japan. De som vantar pa att jag skall fixa bilddagboken far nog vanta ett tag till.
Vagg av text
Tiden har varit knapp, men jag sitter just nu i Akihabara i Tokyo pa ett slappt internet- och manga-kafe och skall forsoka beratta vad jag har gjort. Om jag hinner. Jag far ju faktiskt dricka gratis dricka och lasa hur mycket manga jag vill ocksa... Vi borjar med dag 1. Och ha overseende med att jag anvander ett japanskt tangentbord.
Vi anlande ungefar halv tio pa morgonen pa Narita flygplats efter en javligt dryg resa med planet. Det var val kanske inte planet i sig det var fel pa, men resetiden kunde ju garna ha varit kortare. Och det blev inte mycket till att sova eftersom det var minst lika obekvamt som pa tag med sittplatser. Jag var faktiskt naiv och trodde att det kunde vara lite battre. Men det var det alltsa inte. Sa, som sagt anlande vi pa Narita och direkt upptacker man hur snalla japaner kan vara. Vi svenskar tog en javla tid pa oss att komma igenom kontrollen dar de ville veta ifall vi hade svininfluensa eller ej (man var ju tvungen att fylla i formular med adresser och sant) och var darmed sist med att plocka upp vara vaskor fran flyget. Och nar vi hamtade dem stod fyra snalla vakter och vaktade dem at oss.
Men det var nar jag sag att de faktiskt hade anstalld personal som stod och visade pa vilken rulltrappa man skulle ga pa (aven fast det bara fanns en upp och en ner) som jag insag att det nog stammer att jappsarna ar hyggliga.
Och medan vi letade efter vart vandrarhem inuti Tokyo sa kom de fram en japansk kvinna och fragade vad hon kunde hjalpa till med. Pa engelska alltsa. Vi maste ha sett valdigt vilsna ut. Och jag har gjort en liten iakttagelse; visst stammer det att japaner rent generellt inte ar bra pa engelska, men om de ar hyfsade sa ar de inte ett dugg radda for att komma fram till utlanningar och utova den. Som till exempel den just namnda kvinnan. Och det ar inte den enda gangen som en japan har kommit och hjalpt oss utan att vi har bett om det.
For har det an sa lange faktiskt inte varit sa varmt som man hade trott, aven om jag ar overtygad om att det kommer senare. Daremot ar det fortfarande valdigt fuktigt i luften och man svettas typ jamt. Men man vanjer sig faktiskt. Hur som haver sa ar det bra att dricka mycket nar man ar i Japan under sommaren. Men nog om detta, vad hande efter att vi hittat vandrarhemmet och tagit in pa vara sma rum som luktar bajs da? (Oj vad det lat negativt. Men det ar faktiskt inte farligt. Men det luktar faktiskt bajs)
Inte mycket. Eller jo, klart det hande saker, men forsta dagen gjorde man inte sa mycket mer an att ga runt och ta for sig av alla intryck. Man marker snabbt att Japan ar nastan sa langt bort fran Sverige som man kan komma i och med att allt ar sa jakla annorlunda. Atminstone Tokyo ar det. Allting ar for det forsta valdigt kompakt. Man kan se pa de bilder jag har tagit hur sma alla hus ar och hur tatt emellan de ligger, samt att manga bilar ar jattesma sa att de kan parkera sina bilar just framfor sina hus utan att nagot av bilen sticker ut pa trottoaren utanfor. Och vart man an gar sa finns det saker som affarer och restauranger. Visst finns det mer eller mindre, och flashigare, men svanger man in pa nagra bakgator sa kan man anda rakna med att hitta saker som kan verka intressant. Tusentals av dem. Det har ar val visserligen nagot jag inte raknar med att det forekommer lika mycket i Gifu som i Tokyo, men anda.
Det var val kanske det om dag 1. Jag tror att det finns en massa som jag kan beratta, men det man gor just nu ar att turista och da gor man inte sa mycket mer an att bara ga runt och det ar inte sa javla kul att lasa om. Da ar det battre att se pa mina bilder. De flesta ligger uppe pa Facebook just nu, men finns det nagon som inte kan se dem och VILL se dem sa kan ju den personen hora av sig sa kanske jag kan fixa en bilddagbok eller nagot... alternativ att den personen tar sig i kragen och blir medlem pa facebook.
Dag 2 var vi i Akihabara, dar jag aven skriver detta inlagg. Det ar Tokyos elektronikstalle med jattemanga, jattestora elektronikbutiker, arkadhallar, manga- och animebutiker och mycket mycket mer. Min forsta Akihabara-upplevelse blev inte riktigt som jag hade tankt mig, aven om jag inte ar besviken pa nagot satt. Vi akte dit, kollade runt i butiker och gick pa arkadhallar. Utanfor en arkadhall kom ett litet TV-team pa tva personer och fangade oss och borjade intervjua oss om vad vi tyckte om Akihabara pa knackig engelska. De skulle gora nagot reportage om det nya Akihabara och ville val prata med utlanningar. De fick ett tag reda pa att vi alla hade studerat japanska i ett ar och da gick de genast igang och fragade annu mer, fast pa japanska. Till slut tackade de och fick vara mejladresser sa att de kunde hora av sig om det var nagot och sa. Vi sa hej da och rakade pa en japansk liten tos alldeles i narheten, kladd i pigklader inspirerade av 1800-talets England (men mer lattklatt), som delade ut reklamblad for Maid Cafet hon jobbade pa. Jag ville ga pa ett sant och vi tankte att vi skulle prova det, men tydligen var det for svart att hitta dit sa hon visade oss dit.
Val framme sa blev man ratt besviken. Pa reklambladet var alla i personalen japaner, men alla som jobbade inuti kafeet var utlanningar. Dvs, aven for japaner. De japanska tjejerna var troligtvis ute och jobbade pa gatan och forsokte locka in folk i kafeet. Vi hor till dem som gick i fallan. Vi upplevde en skum ritual fran var tyska piga som serverade oss, vilket skulle gora vara drycker annu godare. Vi betalade sedan och gick. (Jag maste hitta ett annat maid cafe)
Men nar vi kom ut stod samma TV-team pa tva personer fran tidigare och vantade utanfor. De kom fram och fragade vad vi tyckte om stallet, varfor vi var dar, etc etc. Formodligen hade de sett vart vi gick nar vi sa hej da och foljt efter oss. Sedan fragade de vad vi ville gora mer i Akihabara och svarade med att vi kanske ville kolla pa manga. De guidade oss till ett stalle kallat Mandarake som var en flera vaningar hog byggnad fylld med nordiga saker som leksaksrobotar, formodligen spel och anime, manga och sa mangaporr. De bad oss ga in och ha kul och berattade att de skulle vanta utanfor. Och det gjorde det. De intervjuade oss aven om det stallet och fragade pa nytt vad vi ville gora. Vi visste inte riktigt vad vi ville gora sa de rekommenderade att vi gick till nagon liten butik dar de hade robotar som spelade fotboll.
Sa vi gick dit. Jag har inte namnt att de spelade in och filmade allt vi gjorde och sa, va? Det gjorde de. Jamt. Men efter robotgrejen, som var ratt ball, skulle vi hem och de ocksa sa de foljde oss till stationen. De var schyssta, aven om det i borjan var lite laskigt da de foljde efter oss. Det ar inte bestamt an ifall deras reportage blir sant i TV sa vi far se om vi blir kanda eller inte.
Jag maste sluta nu eftersom min tid vid datorn tar slut snart. Sa, oh... se bilderna om ni kan.
Vi anlande ungefar halv tio pa morgonen pa Narita flygplats efter en javligt dryg resa med planet. Det var val kanske inte planet i sig det var fel pa, men resetiden kunde ju garna ha varit kortare. Och det blev inte mycket till att sova eftersom det var minst lika obekvamt som pa tag med sittplatser. Jag var faktiskt naiv och trodde att det kunde vara lite battre. Men det var det alltsa inte. Sa, som sagt anlande vi pa Narita och direkt upptacker man hur snalla japaner kan vara. Vi svenskar tog en javla tid pa oss att komma igenom kontrollen dar de ville veta ifall vi hade svininfluensa eller ej (man var ju tvungen att fylla i formular med adresser och sant) och var darmed sist med att plocka upp vara vaskor fran flyget. Och nar vi hamtade dem stod fyra snalla vakter och vaktade dem at oss.
Men det var nar jag sag att de faktiskt hade anstalld personal som stod och visade pa vilken rulltrappa man skulle ga pa (aven fast det bara fanns en upp och en ner) som jag insag att det nog stammer att jappsarna ar hyggliga.
Och medan vi letade efter vart vandrarhem inuti Tokyo sa kom de fram en japansk kvinna och fragade vad hon kunde hjalpa till med. Pa engelska alltsa. Vi maste ha sett valdigt vilsna ut. Och jag har gjort en liten iakttagelse; visst stammer det att japaner rent generellt inte ar bra pa engelska, men om de ar hyfsade sa ar de inte ett dugg radda for att komma fram till utlanningar och utova den. Som till exempel den just namnda kvinnan. Och det ar inte den enda gangen som en japan har kommit och hjalpt oss utan att vi har bett om det.
For har det an sa lange faktiskt inte varit sa varmt som man hade trott, aven om jag ar overtygad om att det kommer senare. Daremot ar det fortfarande valdigt fuktigt i luften och man svettas typ jamt. Men man vanjer sig faktiskt. Hur som haver sa ar det bra att dricka mycket nar man ar i Japan under sommaren. Men nog om detta, vad hande efter att vi hittat vandrarhemmet och tagit in pa vara sma rum som luktar bajs da? (Oj vad det lat negativt. Men det ar faktiskt inte farligt. Men det luktar faktiskt bajs)
Inte mycket. Eller jo, klart det hande saker, men forsta dagen gjorde man inte sa mycket mer an att ga runt och ta for sig av alla intryck. Man marker snabbt att Japan ar nastan sa langt bort fran Sverige som man kan komma i och med att allt ar sa jakla annorlunda. Atminstone Tokyo ar det. Allting ar for det forsta valdigt kompakt. Man kan se pa de bilder jag har tagit hur sma alla hus ar och hur tatt emellan de ligger, samt att manga bilar ar jattesma sa att de kan parkera sina bilar just framfor sina hus utan att nagot av bilen sticker ut pa trottoaren utanfor. Och vart man an gar sa finns det saker som affarer och restauranger. Visst finns det mer eller mindre, och flashigare, men svanger man in pa nagra bakgator sa kan man anda rakna med att hitta saker som kan verka intressant. Tusentals av dem. Det har ar val visserligen nagot jag inte raknar med att det forekommer lika mycket i Gifu som i Tokyo, men anda.
Det var val kanske det om dag 1. Jag tror att det finns en massa som jag kan beratta, men det man gor just nu ar att turista och da gor man inte sa mycket mer an att bara ga runt och det ar inte sa javla kul att lasa om. Da ar det battre att se pa mina bilder. De flesta ligger uppe pa Facebook just nu, men finns det nagon som inte kan se dem och VILL se dem sa kan ju den personen hora av sig sa kanske jag kan fixa en bilddagbok eller nagot... alternativ att den personen tar sig i kragen och blir medlem pa facebook.
Dag 2 var vi i Akihabara, dar jag aven skriver detta inlagg. Det ar Tokyos elektronikstalle med jattemanga, jattestora elektronikbutiker, arkadhallar, manga- och animebutiker och mycket mycket mer. Min forsta Akihabara-upplevelse blev inte riktigt som jag hade tankt mig, aven om jag inte ar besviken pa nagot satt. Vi akte dit, kollade runt i butiker och gick pa arkadhallar. Utanfor en arkadhall kom ett litet TV-team pa tva personer och fangade oss och borjade intervjua oss om vad vi tyckte om Akihabara pa knackig engelska. De skulle gora nagot reportage om det nya Akihabara och ville val prata med utlanningar. De fick ett tag reda pa att vi alla hade studerat japanska i ett ar och da gick de genast igang och fragade annu mer, fast pa japanska. Till slut tackade de och fick vara mejladresser sa att de kunde hora av sig om det var nagot och sa. Vi sa hej da och rakade pa en japansk liten tos alldeles i narheten, kladd i pigklader inspirerade av 1800-talets England (men mer lattklatt), som delade ut reklamblad for Maid Cafet hon jobbade pa. Jag ville ga pa ett sant och vi tankte att vi skulle prova det, men tydligen var det for svart att hitta dit sa hon visade oss dit.
Val framme sa blev man ratt besviken. Pa reklambladet var alla i personalen japaner, men alla som jobbade inuti kafeet var utlanningar. Dvs, aven for japaner. De japanska tjejerna var troligtvis ute och jobbade pa gatan och forsokte locka in folk i kafeet. Vi hor till dem som gick i fallan. Vi upplevde en skum ritual fran var tyska piga som serverade oss, vilket skulle gora vara drycker annu godare. Vi betalade sedan och gick. (Jag maste hitta ett annat maid cafe)
Men nar vi kom ut stod samma TV-team pa tva personer fran tidigare och vantade utanfor. De kom fram och fragade vad vi tyckte om stallet, varfor vi var dar, etc etc. Formodligen hade de sett vart vi gick nar vi sa hej da och foljt efter oss. Sedan fragade de vad vi ville gora mer i Akihabara och svarade med att vi kanske ville kolla pa manga. De guidade oss till ett stalle kallat Mandarake som var en flera vaningar hog byggnad fylld med nordiga saker som leksaksrobotar, formodligen spel och anime, manga och sa mangaporr. De bad oss ga in och ha kul och berattade att de skulle vanta utanfor. Och det gjorde det. De intervjuade oss aven om det stallet och fragade pa nytt vad vi ville gora. Vi visste inte riktigt vad vi ville gora sa de rekommenderade att vi gick till nagon liten butik dar de hade robotar som spelade fotboll.
Sa vi gick dit. Jag har inte namnt att de spelade in och filmade allt vi gjorde och sa, va? Det gjorde de. Jamt. Men efter robotgrejen, som var ratt ball, skulle vi hem och de ocksa sa de foljde oss till stationen. De var schyssta, aven om det i borjan var lite laskigt da de foljde efter oss. Det ar inte bestamt an ifall deras reportage blir sant i TV sa vi far se om vi blir kanda eller inte.
Jag maste sluta nu eftersom min tid vid datorn tar slut snart. Sa, oh... se bilderna om ni kan.
Konnichiwa, bitches
Klockan ar nu 8 pa kvallen har borta medan den ar runt 1 pa eftermiddagen hos er. Jag har landat i Japan oskadd och jag kan saga att det ar ett sjukt markligt land. Men pa ett bra satt. Och japaner ar valdigt snalla, de skulle vara snalla och hjalpa mig aven om jag fes dem i ansiktet. Na, kanske inte, men det ar valdigt fascinerande i alla fall.
Jag berattar mer utforligt nar jag kan. Kan inte ladda upp nagra bilder jag har tagit just nu.
Jag berattar mer utforligt nar jag kan. Kan inte ladda upp nagra bilder jag har tagit just nu.
