För att demonstrera

Alltså, jag yrade ju om filmen Watchmen för några inlägg sedan. Tänkte att ni kan se det här, jätteriktiga, klippet från den tecknade TV-serien som visar jättebra hur denna film är:


Somnus

Jag har tillfälligt lyckats få tag i en dator så att jag kan skriva ett inlägg så att ingen glömmer bort den här bloggen. (Fast det skulle ju inte hända hur som helst, eller hur? Jag menar, JAG skulle gå tillbaka och läsa gamla godingar... ni också) Att datorn min pajade kanske var ganska lägligt på så sätt att Max Payne 3-inlägget har fått stå högst upp extra länge. På så sätt kan alla bli påminda om att DET ÄR PÅ GÅNG extra länge också. Det är nämligen viktigt, det är stort.

Jag menar, jag har väntat på trean sedan jag gick i nian, då tvåan släpptes, och Max (efter att ha gett den räviga ryssen sin sista sömn) poängterar att smärtan inte var över än. Jag tror inte att Max Payne-berättelsen kommer sluta särskilt lyckligt då han faktiskt tog en jävla kula i skallen, likt det som hände Mona Sax i ettan. Hur det slutade i tvåan? Med Maxs ord:

She was dead. The bullet in her head had come to the end of it's slow-motion journey.


Och han beskriver sin egen situation med:

I had a bomb ticking in my head. No amount of painkillers would disable it.


Max Payne är hårda spel och ni suger om ni aldrig har spelat/kommer spela dem. Och eftersom ni troligtvis ÄNDÅ aldrig kommer spela dem så valde jag att köra en massa spoilers. Så det så.

Så vad har hänt sedan Max Payne 3 utannonserades då? Inte så mycket. Jag deltog i något möte med högstadie/gymnasieelever från Nagano (Japan, ni vet) och fick då många jättefina tillfällen att göra bort mig med min japanska inför yngre studenter, det var trevligt. Vår lärare passade dessutom på att bjuda dessa elever till oss som skall plugga i Gifu (det ligger tydligen nära Nagano) då vi skall fira midsommar. Jag vet inte om det är tänkt att vi skall supa ner japanska högstadie/gymnasieelever, men det blir nog bra. Med tanke på japaners alkoholtolerans blir det inte så svårt.

Jag har även fått reda på mitt tentaresultat, men det är lite tråkigt att läsa om (till skillnad från Max Payne) så jag skall inte snacka om det. Förutom att jag fick ett genomsnitt på 98,25% då, hähä! Och jo, jag har fixat flygbiljetter för sisådär en veckas vistelse hemma i Norrland under påsken. Så jag kommer vara där då, bra va?

FUCK. YEAR.

Shitsumon, du måste ligga i lite nu ifall du vill komma ikapp den nya looken.


Förresten fungerar det bra att kommentera föregående inlägg nu.

Och att uppdatera min blogg blir jobbigt då jag inte har fått min nya dator än.

En dag för sent, men jaja



Innan någon gnäller på mitt "å": den som sa de, han va de

Så vi såg Klockmännen igår. Har inte läst serietidningen tidigare. Men det var en bra film. Tyckte jag i alla fall, de andra i sällskapet sa bara: "jag vet inte än" eller "serien var bättre" eller "mja, den var så random lulz xD" eller "den var läskig". Å andra sidan är det mycket väl vad man kan förvänta sig av publken som ser filmen, då det verkligen inte är en vanlig superhjälteberättelse. Samtidigt som den är en parodi på hela superhjältekonceptet (så bli inte förvirrade av filmens introsekvens) så är det en seriös berättelse om de olika hjältarnas privatliv och deras relationer till varandra. Så klart finns det någon skurk vars plan måste stoppas, men den är inte lika mycket i fokus som till exempel Christian Bales kamp mot Heath Ledger var.

Brutal är den också. Andra filmer med superhjältar i huvudrollen innehåller knappt blod, denna har det i mängder. Plus brutna ben, avhuggna lemmar och annat obehagligt. (Fast nakenbilderna räknas inte till det obehagliga, ho ho. Förutom Dr. Manhattans blå penis som nätt och jämnt trycktes upp i ansiktet på en) Och så har vi ju de vuxna temana så som sex, våldtäkt, filosofi och sånt. Lägger man dessutom till att slutet verkligen inte hör till stereotypen så har man en film som skiljer sig väldigt mycket från traditionella Hollywood-rullar. Och just därför är det inte alla som lär uppskatta filmen.

Men jag förstår inte riktigt hur man inte kan uppskatta Rorschach. Han är ju för tusan Max Payne fast med en ball mask och en detektivutstyrsel och är dessutom superstark.



Det här måste vi göra igen

Satans jävla skit. Jag kan var naiv som hoppades på att den skulle fortsätta hålla, men nu har det till slut skett.

Min fucking bärbara Dell, datorn jag tilldelades av min gymnasieskola då jag började där, har dött. Eller dött och dött, den går åtminstone att sätta på (nej, inte SÅ lol) men så fort den har laddat inloggningsskärmen så kommer det fram en fin, blå skärm som det står en massa hax på om att datorn inte funkar som den skall. Fy fan att det skall vara så här, det här är ju värre än vad barnen i det där avlägsna landet Afrika har det. Visserligen kanske det fortfarande finns något sätt fixa den på, så som att haxxa den med någon formatering eller så, men jag har inte ens någon Windows-skiva så det vete fan hur det skall gå till. Usch. Jag och Takeshi-san har ju varit ihop med om så mycket.

Till annat: imorgon äger den tredje Play!-konserten i Stockholm rum och det blir den första jag missar. Jag har inte råd. : ( Eller jo, det har jag visst, men jag skall ju dra till Japan i sommar, som ni vet, så jag borde spara de pengarna... om ni förstår vad jag menar, hehe. Men jag är alltså lite bitter och har som följd av det även blivit en smula nostalgisk och börjat minnas gamla spel. Ah, dessa gamla dagar! Jag kan dela med mig av nostalgin. Den som inte lyssnar på musiken är bög. Jag kan spåra IP-adresserna till folket som kollar bloggen och när någon inte har postat en kommentar kan jag kolla upp vem det är som är bög.

Har tänkt mycket på Soul Blazer på senaste tiden. Man är Mästarens (Guds) lärjunge och spöar monster. Bra spel.



Chrono Trigger. Man reser genom tiden och spöar monster, utomjordingar och annat oknytt. Bra spel.



Yoshi's Island. Bra plattformsspel, troligtvis ett av de spel jag associerar allra mest med sommarlov, och skaffar jag barn så är det här ett spel jag måste tvinga mina barn att spela. Bra spel.



Soul Blade. Man slår på varandra med vassa vapen och jag vet inte om det är så jäkla bra egentligen. Introlåten är då bra i alla fall!



Jag kan hålla på så jävla länge, men det får räcka med en till. Det här inlägget kommer troligtvis avslöja så många bögar att det inte är roligt.

Donkey Kong Country. Plattformsspel som hade fin grafik på den tiden. Vad lantisar än säger så var tvåan faktiskt bättre, men den här låten är svårslagen.



Att det känns svårt att önska sig något betyder att jag är en nöjd man

Kanske.

Tiden flyger iväg! Det betyder att man lär ha hunnit fylla 21 år gammal, kanske till och med 22, innan man ens har märkt det. Därför tänkte jag att jag skulle bifoga en liten lista på vad jag skulle kunna tänka mig att få av diverse människor, så att ni vet vad ni kan ge/göra för mig när tiden väl är inne. Detta är vad jag kan komma på just nu:

Sebbe: Vad sägs om att du letar upp den där fucking tröjan du köpte åt mig när du var i Sydostasien?
Tobe: Ta och klipp dig, din långhårte jävel.
Markus: Din flickvän. Hehe, närå, henne kan du få behålla. Men kanske smörgåsgrillen som du fick i julklapp vore något?
Johan-chan: Tre kebaba.
Benjamin: Spela färdigt FFX någon gång, herrejävlar!
Linnea: Ett par svarta läderbrallor.
Vigge J: En middag, kanske? Du fixar maten så klart.
Linus: Jag skulle gärna vilja se lite av dina pengar.
Viktor A: Se till att juristpatrasket slutar ockupera mitt SOL-center!
Crille: Sorry, jag tror inte att du har något jag vill ha. Men visst, du kan få göra en tårta åt mig.
Freja: Din ena lillasyster.
Mikael: Du har en båt, va? Det låter ju som en fin deal.
PM: Puss :)
Mamma: En jävla massa pengar.

Att önska sig saker är inte lätt, speciellt då man måste hålla sig inom ramarna för vad som är troligt att man kan få. Kommer jag på någonting mer så kan jag uppdatera listan, men så här ser det ut nu. Men är du tjej, är inte min syrra och ser någorlunda bra ut så är det alltid helt okej att erbjuda lite sånt och sånt och sånt där... om ni vet vad jag snackar om, hä hä!

Och så kan ju folk köpa flygbiljetter till Japan i sommar, så kan vi hänga där.

Alltid den eviga lustigkurren






Så jag har just avslutat en tenta. Är man bra förberedd så är det faktiskt rätt kul att skriva en tenta; man går in och spöar tentan som om man vore Kenshiro från Fist of the North Star. (Ora ora ora ora ora ora!) Det var typ det jag gjorde trots att jag faktiskt var lite orolig innan. Det blir nog VG på det där, skall ni se. Lite sugigt bara att man känner ungefär likadant efter att ha skrivit en tenta som man gjorde på högstadiet/gymnasiet då man hade skrivit ett nationellt prov. Efter provet var det bara att glida. Men så är det ju inte riktigt på universitetet, där drar nästa moment igång på direkten. För det gör det imorgon för mig, med den enda skillnaden att jag slipper ett veckoprov imorgon, yes!

Jag börjar förresten ångra mig lite att jag har sagt att jag inte skall raka mig förrän i april. "Skägget" ser ju riktigt skabbigt ut. Men en man måste hålla vad han har lovat, såvida det inte resulterar i någonting hemskt så som en avkapning av mandomen. För riktigt så illa är ju inte mitt "skägg".

Sakuracon ikimaaaaasss

För några inlägg sedan snackade jag om ett spel som heter Rapelay och nu har även CNN hört talas om spelet (antagligen för att de läser min blogg) och det tycker jag är lite roligt. Speciellt då de, i vanlig ordning, hittar på några funktioner som inte alls finns i spelet för att få det att verka ännu värre.

I alla fall! Jag har träffat en del människor i mina dagar, jag tänker inte skryta med mängden för det tror jag inte kommer vara så underhållande för någon utav oss, och folk får ju olika intryck av en. De hyser olika känslor för en. Det finns väl en del som uppskattar mig, men så finns det väl en del som inte gör det. Ni kanske vill slå mig, spotta på mig, skrika på mig, vinna ett set mot mig i badminton (heh), spöa mig i Rock Band (lol), få mig att koka genom att dra världens fräckaste "din mamma"-skämt, utmana mig i Finns i Sjön eller vad fasen ni nu kan tänkas vilja göra. Jag tänkte bara berätta det att om ni planerade att genomföra något av dessa alternativ i sommar så får ni se till att boka en biljett till Japan.

Det gjorde jag nämligen för några timmar sedan och vill du göra upp så gör vi det där. Sen äter vi sushi och spelar pachinko.

Det är dessa människor som förtjänar att kallas för "dubbeln'wah"

Det händer inte så mycket nu för tiden som jag kan berätta om. Vilket är konstigt egentligen, jag har ju tentavecka nu så det händer ju massor med spännande saker då. Men! Jag kan tala om att jag lollar så jävla hårt just nu. Tror inte att någon annan kommer göra det lika hårt som mig, men vi kan åtminstone försöka. Först måste ni se den här urlöjliga reklamfilmen som visar hur många som delar mina huvudsakliga intressen faktiskt kan bete sig ibland (jag blir så jävla arrrrrrrrrrrg!):



Sen ser ni på den bra versionen:



Jag skrattade väldigt gott.

Det är så lätt att blogga om man bara postar bilder och länkar

Ahmentjena. Varför döpte man ett protein i kroppen till Sonic the Hedgehog?



Förresten är de som inte har tentavecka nästa vecka nollor. Det betyder att ni kommer leva i total misär för resten av livet och aldrig lära ett enda ord japanska. Så dagen ni träffar en het japan kommer ni inte alls veta vad ni skall ta er till (ni kommer inte ens kunna säga konnichiwa, bitches) medan jag kommer kunna få vem jag vill. Hur känns det? Jag kan inte ens föreställa mig.

Jo just ja, bäst att jag delar med mig av den här innan den försvinner från internet igen:



Vi hävv bokd diss sal

Tjabba. Hur går det med skäggandet, grabbar? Det går bra för mig... eller det gör det väl kanske inte. Det finns inte direkt någonting nytt på min front. Jag har hår i ansiktet, men det är fortfarande bara glest och fjunigt. Inte sånt där karlakarlaskägg, ni vet. Med andra ord lär jag inte ha rönt någon framgång när april är här heller. Men jaja, skit i det, jag är verkligen inte det minsta bitter för att jag aldrig tycks få det skägg jag har drömt om att få sedan jag var barn!

Jag minns inte riktigt vad det var jag hade tänkt skriva här, men någonting viktigt var det. Förhoppningsvis kan jag fylla nästa inlägg med det. Killen jag bor med kommer för övrigt med märkliga påståenden. Han säger till exempel att Ippo är värdelöst och att Naruto är bra. Jag ger fingret åt alla orättvisor här i världen, det är påståenden som att Naruto skulle krossa Ippo som gör mig arg! Det är verkligen rövsmör på hög nivå. Ni som inte vet vad jag snackar om behöver bara veta att ni aldrig skall tro att Naruto skulle vara bättre än Hajime no Ippo. Då slår jag er. Jag bryr mig inte om personlig åsikt.



Rubriken hänvisar förresten till vad en arg gubbe kom in och röt medan vår klass var igång med vår muntliga tenta idag (igår) och vi råkade dra ut på tiden. Jag har aldrig varit med om sådan svengelska tidigare.

I shit you not

Nu på kvällskvisten blev jag utmanad och jag sprider således denna utmaning vidare till alla som är osäkra på sin skäggväxt.

Från och med nu skall vi inte raka oss förrän april månad är här.

Klarar ni det? Visa att ni är män och inga möss. Det är trots allt bara en månad vi snackar om. Jag väntar mig inga underverk från snubbarna som har flickvän, de har redan bevisat att de är riktiga tofflor, men ni andra borde kunna ställa upp. Eller hur? Ja jävlar, nu kör vi!

Hard mode: När det är dags för att raka sig så sparar vi mustaschen.

Obs! Ni som redan har redig skäggväxt får inte vara med. Ni suger. Eller jo, ni får visst vara med. Men det blir bara kul om ni har redig REDIG skäggväxt. Så att ni efter en månad ser ut som könsorgan i ansiktet, typ. Sedan får ni skicka bilder till mig.

RSS 2.0