I ditt ansikte, PM

Det närmar sig. Min tid i Japan. Än så länge är jag förvånansvärt lugn, men har-jag-packat-allt-ångesten som lär komma när jag fattar att jag verkligen skall dra lär ju... komma. Men det blir bara bra, ångest härdar en man likt hur... hett stål som... som... någon häller vatten på blir... kallt och... starkt. hurfdurfherpadurpa

Kvart i fyra lämnar jag Skandinavien. I och med att jag flyger från Danmark lämnar jag landet tidigare än så. Så att ni vet. Skulle det förresten vara någon som känner för att hyra mitt rum i Lund över sommaren så är det varsågod! Jag kan till och med dra ner lite på hyran. Och glöm inte att läsa min blogg, jag hoppas att jag kommer ha ork att uppdatera hyfsat ofta med allt kul jag hittar på. Mestadels för att PM skall få veta vad jag gör medan han sitter där och spelar WoW. I Malå.

Jag säger samma sak som när jag flyttade till Skåne: försvinner jag så vill jag att någon kommer och letar efter mig. Det blir både lättare och roligare att leta i Japan, dels är det ju ett spännande land och dels finns det, till skillnad från i Skåne, bara en grupp som kan ha tagit mig: Förbandet 731. Förvisso lades de officiellt ned för 50 år sedan, men likt kvarlevorna av Tysklands nazister som bygger upp sina vampyrarméer i Sydamerika är jag helt säker på att de fortfarande finns och uträttar sina hemska dåd. Förbannade japaner.

I annat fall har jag säkert blivit dödad av Nordkorea som skickade en atombomb på mig.

Se/lyssna på detta! Filmen är på ett "spel" som umebon Emil Ernerfeldt har programmerat och låten är också komponerad av honom. Det är märkligt för låten får mig att tänka på gamla sommarminnen som jag aldrig har upplevt. Som involverar en mystiska man i kostym och hatt. Jag har lyssnat på låten ända sedan jag bodde i Eslöv och den har fortfarande samma skumma effekt på mig.

Låt mig förtälja om min mardröm denna natt.

Slutet på sommarlovet närmade sig. Troligtvis hade det gått några år i drömmen i och med... tja, jag kommer till det. Hur som helst befann jag mig i Bygdeå låg- och mellanstadieskola och av någon anledning var himlen oroväckande svart- och rödfärgad. Det är faktiskt lite märkligt eftersom jag inte direkt har dåliga minnen från min tid på Bygdeå skola. Bara det att jag inte vill göra om det... och det kanske är där problemet ligger! Det var nämligen så här att jag träffade min lärare från mellanstadiet och vi snackade om att det var trevligt att träffas och sånt trams.

Plötsligt kom vi in på vad som komma skall och det var inte trevligt, även om jag i drömmen redan kände till det. Det var nämligen så att när man var färdig med gymnasiet OCH universitetet så skulle man återvända till mellanstadiet för att plugga där, men på en mycket högre nivå. Jag var helt okej med detta i drömmen tills jag fick reda på att man skulle läsa Matematik 5. (Det verkar som att MaC och MaD är andra namn för Ma3 och Ma4, som man inte var tvungen att ha läst för att läsa Ma5) Jag fick kalla kårar, grät och sprang hem.

Och sen vaknade jag.

Jag läste ut den tolfte, och sista, boken av Death Note idag. Tänka sig att det var LIGHT som hela tiden låg bakom allt! Vem kunde ha trott det? Men det var spännande. Knappt så att jag kunde andas.

På ett forum blev jag länkad till en sida med en massa kul information om den svenska versionen av Sailor Moon! Jag undrar vad det egentligen är för nörd som har tagit reda på allt detta, men det tackar vi för. Det är intressant just för att skillnaderna är så jävla många, även om det inte verkar vara lika illa som till exempel i den amerikanska versionen. Finns även information om de svenska intro/outrolåtarna! (Komplett med länkar till låtarna) Den Maskerade Rosen är en karlakarl, Sailor Mars var hetast (dohohoho) och TV4 suger för att de inte visste hur de skulle göra med sändningen av serien.

Och de som dissar serien är helt klart bögar.

Jag fick klagomål för att jag inte postade "trailern" på Project Trico. (Som inte kommer heta något så larvigt när spelet är färdigt) De som är coola vet redan att det är spelet som görs av samma människor som gjorde Ico och Shadow of the Colossus. Så här har ni den:

Nämen, oj då. Jag har ju faktiskt inte uppdaterat en enda gång sedan i söndags. Men klandra mig icke, jag har haft en mycket hektisk vecka full av studier och förberedelser. Jag har ju haft tentavecka, vet ni. Och så är det ju tänkt att jag skall dra till Japan, vet ni. Synd bara att vi i början på denna vecka fick veta att japanerna är ganska rädda för den onödigt fruktade svininfluensan som nyligen har börjat sprida sig i landet och därför kan det i värsta fall bli så att de känner för att ställa in kursen som jag har tänkt gå. Fast vi har fått diverse saker som intagningsbrev och scheman så de verkar än så länge vara villiga att hålla den och dessutom verkar japanerna ha insett att detta inte kommer få hela riket* att gå i spillror. (*: "Riket" är precis det ordet som vår japanska lärare har använt, det känns ganska... gammalmodigt)

Så jag gjorde min sista tentan för terminen igår, så jag har i stort sett sommarlov nu. Och vet ni vad det, nästan, bästa är? Att E3 snart äger rum. För de som inte är lika allmänbildade som jag så är E3 världens största spelmässa som hålls en gång om året, i USA, och där en massa nya roliga grejer utannonseras. Varje år det typ mer spännande än vad julafton var då man var liten och kanske är det därför som det ofta är lite av en besvikelse. Det har i alla fall varit det de senaste åren. I och för sig förväntar man sig alltid världens åttonde underverk från det, men vad skall man göra? Jag blir alltid barnsligt förtjust över stora spelnyheter, i vilken form de än må komma. För bara någon månad sedan lånade jag någon kamrats dator, medan jag fortfarande inte hade en som fungerade, och efter ett tag frågade han vad jag höll på med. Jag svarade "Hideo Kojima håller just nu ett föredrag och jag läser just nu på en live-blogg som rapporterar vad han säger!" och fick en konstig blick.  Det är med andra ord snart dags för sådana som mig att kunna bli ett barn igen.

Synd bara att E3 börjar samma dag som jag sätter mig på planet till Japan och därmed kommer ha svårt att följa det. FFFFFFFFFF-

Vitt, blått och en man som kan dansa som en... ja, jag vet inte vad. En gud? Någonting sånt, i alla fall. Vad bra att Greklands manliga bidrag vann igår. Låten sög visserligen, men kolla bara hur han rör sig... det måste vara konst. Om inte Sverige skulle vinna så kunde väl åtminstone Grekland få göra det, det hade varit guld värt. Och så blev det ju!


... och så vaknar jag och inser att det var blott en dröm. Läser man framsidan på blaskor som Aftonbladet står det till och med "EXTRA! Gratulerer på dagen, Norge!" Vi har sjunkit så lågt.

Satans norrmän.

Med planering inför mina stundande äventyr på andra sidan jordklotet (dit ni kommer ifall ni skulle gräva ett hål rätt genom marken, ni vet) och den stundande veckans tenta så är det mycket att göra för en いい学生 som mig. Fast jag brukar inte vara särskilt duktig, jag slappar mycketmycketmycket mer än vad jag borde göra. Det suger. Men jaja, de kommande dagarna skall jag visa bättring.

Ikväll är det final i Eurovision! Missa inte det. Riktiga män ser på det. Jag har dock missat semifinalerna, men det enda jag behöver veta är att Sverige gick vidare till final. Vi vinner inte i år heller, men förhoppningsvis får vi en bättre placering än föregående år. Och vårt bidrag sticker ju faktiskt ut ur mängden! Det gillar jag. Det är kanske bäst att vi inte vinner, för om vi gör det så blir vi väl bombade av Ryssland. För ni har väl hört om hur putta ryssarna blev på oss på grund av det här numret?

Minns ni Punch-Out till gamla goda NES? Man boxades och så. Till en början var det en dedikering till Mike Tyson, men sedan gick det utför med honom och senare utgåvor av spelet hade inte med honom. Tror jag. Jag skall vara ärlig och säga att jag aldrig spelade Punch-Out, men jag spelade faktiskt Super Punch-Out till SNES! Riktigt kul spel och jag tvivlar inte på att föregångaren också var det. Hur som helst är en uppföljare på väg till Wii sedan ett tag tillbaka och när jag rannsade Loading.se idag så såg jag att det har dykt upp ett par reklamfilmer och de är så bra att jag tycker att de förtjänar ett inlägg på min blogg.

Jag glömde att berätta (=orkade inte skriva ett inlägg) om att jag kom med på en liten roadtrip i Skåne igår... i förrgår. Någon lyckades med bedriften att skaffa körkortet (hoho, riktiga män har ju redan gjort det TVÅ GÅNGER) och jag hade fortfarande knappt besökt några andra ställen än Lund och Eslöv så det var ju lämpligt. Det var en intressant resa, men när jag tänker efter så är det inte tillräckligt intressant att läsa om för svenskar att det motiverar en detaljerad återberättelse så jag kan sammanfatta det med två punkter (det har blivit många listor på senaste tiden):

1. Jag köpte och provåt en spitt(e)kaka
2. Vi lärde oss att man kan öppna själva bensinlocket som krävde en nyckel (inte samma som för tändningslåset, vad för bil använder sånt egentligen?) med en vanlig cykelnyckel

Det är sant. Vi var i de skånska kaxiga ungarnas hemstad, jag tror att jag länkade till det klippet på youtube en gång, Trelleborg och var tvungna att tanka. Vi hade inte någon nyckel till bensinlocket och vi trodde att vi skulle bli strandsatta i fruktansvärda Trelleborg och dö och blablabla och så visade det sig att man kunde låsa upp det med en sabla cykelnyckel. Jag tror att biltillverkaren var snål när de tillverkade de där.

Spittekaka (spiddekauga) är förresten inte så jävla gott. Det är ju för sjutton bara mjöl, socker, ägg och så någonting annat kanske... utöver färgämnena alltså. Det smakar som en tråkigare maräng och man får socker överallt runt munnen (och på händerna) och blir kletig. Jävla skåningar, vad är poängen med det? Överpris är det också. Med de ingredienserna kan det väl för fan inte vara dyrt att tillverka skiten. Den lilla jag köpte kostade 30kr.

Så jag har kommit fram till att det finns två stora, potentiella faktorer som kan sabba min vistelse i Japan:

1. Kim Yong Il
2. Svininfluensa

Den här influensan har ju fått ett så överdrivet rykte att min blogg troligtvis får tre miljarder nya läsare (vilket blir resten av världens befolkning) bara för att jag nämner ordet "svininfluensa". Nu är det tydligen så att japanerna har fått nys om att man har påträffat något fall i Stockholm, vilket i deras ögon är = OMG, ALLA SVENSKAR HAR SVININFLUENSA! och kommer därför inspektera oss extra noga när vi landar i Tokyo. I alla fall om det vår lärare berättade för oss idag stämmer. Har man minsta lilla symptom (dvs. vanliga förkylningssymptom som snuva) så skall man genomgå tester. Och är man smittad så blir man satt i karantän i en vecka, samma sak med de 15 personer som satt närmast. Fuck year! Det är en sån sak som man skulle kunna berätta om efteråt och skratta åt, men som nog inte är lika rolig medan man är inlåst.

Men! Det är inte så farligt. Egentligen. Inte när nyheter som att företaget 3D Realms läggs ned skakar hela världen. Vi har väntat i över 10 år, men ännu inte fått uppleva att utvecklingen av världens blivande bästa spel bli färdigt och nu... undrar jag om det någonsin kommer hända?

Man kan säga mycket om mitt liv, men ett som är säkert är att jag nog har tillbringat åtminstone en timme idag åt att sitta och försöka räkna upp alla spel jag har. Det visade sig vara lite svårare än vad jag trodde då jag inte har min spelsamling nära mig. Åtminstone inte hela min spelsamling. Det måste vara en helt bunt med spel som jag glömmer, för jag vill minnas att jag hade fler än vad jag kan komma på (nu) då jag räknade sist... för typ fyra år sedan. Ring mig om du har sett den försvunna delen av min spelsamling.

Så vad gör du om en månad och var är du? Själv är jag i Japan och... äger. Förmodligen. Jag börjar bli lite nojig angående det där. Det är inte så att jag tänker "åååh, kommer jag längta hem?! hur ska jag klara mig!?!", utan tankegångarna går snarare "satan i helvete om jag går och får någon allvarlig sjukdom eller skadar mig nu! Och jag dödar Kim Yong Il om han får för sig att starta tredje världskriget i sommar". Jag är seriös, Nordkorea hittar bara på problem. Och medan jag är i full gång med att leva min dröm så kommer de där satans sumprunkarna och sabbar allt. Säkert!


Jag hoppas att jag åtminstone hinner köpa en yukata innan något händer.

Studentstaden Lund har nu lyckats visa mig vad en studentstad är kapabel till. Jag har nämligen aldrig varit med om så mycket människor på Valborgsmässoafton. Redan från tidig förmiddag satt det mycket folk i Lunds stadspark (som är ganska stor) och i stort sett alla verkade vara studenter. Så man gick dit, man umgicks, man åt mat, folk drack, folk lyssnade på musik. Och så höll man på typ hela dagen. Det var som en festival, fast utan band som spelade. Det var riktigt trevligt och jag förstår äntligen varför det finns folk som anser att valborgsmässoafton är en kul dag. Jag har tidigare bara associerat den med trista bondfester där folk bara sitter och super. Nästa år får jag kan nog se till att ta med solkrämen dock, jag har blivit lite röd. Så att det bränner, ni vet. Det tänkte jag inte alls på när jag begav mig till parken igår. Därför blev det ingen majbrasa för mig och inte heller någon fest på kvällen.

Jag undrar om det faktum att jag planerar inför nästa år betyder att jag redan ser fram emot det.

Annars har jag fått höra att den gamla Bygdegården hemma i Bygdeå har brunnit ner! Har ni någonsin hört något så hemskt?!