I ditt ansikte, PM

Man försöker leva som en student även här borta i landet där läraren refererar till Dragon Ball för att bättre få eleverna att förstå vad han menar. Jag pratar ju då givetvis om mat. Fast jag försöker japanisera det lite eftersom det blir dyrare att äta som man gör i Sverige. Pasta och sådant är visserligen inte så dyrt, fast det känns ändå snäppet dyrare. Så det får bli ris. En jävla massa ris. Men jag tycker om ris, så det går bra. Givetvis inte BARA ris, utan jag kanske blandar det med ett ägg och kryddor också. Det låter sjukt fattigt, och jag antar att det är det, men det är billigt och relativt gott så så länge man inte bjuder hem någon på middag (fast det är ju förbjudet i den här studentkorridoren – om man inte räknar de andra som bor här då), och inte ogillar ris, så funkar det ju. Men man lyxar till det med grönsaker och kött någon gång då och då. Jag har inte riktigt fattat hur jag skall bära mig åt med fisken än. Jag har ju aldrig ens provat göra sushi på egen hand.

Om Erik läser det här så borde han bli glad av att höra att jag faktiskt skall spela fotboll på fredag! Vi har två lektioner som vi tar tillsammans med japaner och på en av dessa, när vi fick uppgiften att bilda grupper och diskutera varandras kulturer, tog en snubbe tag i mig och frågade 1) om vi skulle vara med i samma grupp 2) om jag vill spela fotboll med hans gäng. Okej, inte riktigt i denna snabba följd, men det var inte långt ifrån. Vore oartigt att tacka nej, dessutom får man motion och ett bra tillfälle att skaffa flera vänner, så jag har att se fram emot en eftermiddag där jag förmodligen kommer göra bort mig och garanterat även lyckas skada mig. (Kul kuriosa är att ovan nämnda kille heter Tsubasa, som också huvudkaraktären i en gammal fotbollsmanga heter (Captain Tsubasa))

Annars kretsar livet bara kring Oykot Club och dess mystiska fasad.