"Om utställningar" lyder den första rubriken
Hälsningar från landet där sellouts är vardagsmat.
Fan vad man känner sig upptagen här. Så fort man kommer hem börjar man fundera på ifall man kanske inte borde sätta igång med läxorna för att hinna eller om man inte borde gå och hjälpa japanerna i utbytesstudentcirkeln med att bygga... någon... grej... som de skall visa upp på Gifu universitets kulturfestival nästa vecka. För de som inte vet så mycket om Japan så är cirklar och klubbar är någonting som finns på varje skola, från (åtminstone) mellanstadiet och uppåt. Det finns alla möjliga klubbar med allt från sport, till musikskapande, till teceremonier. Tror dessutom att det blir extra lössläppt när det gäller universitetet, för där finns det cocktailcirklar (där de alltså bara samlas för att göra, och dricka, cocktail...ar) och jag hörde att det fanns en pajkastarcirkel på något universitet i Tokyo. Något som är imponerande är hur hängivna japanerna är till sina klubbar. Häromdagen när jag gick på campus klockan tre på natten var det fortfarande några som höll på, främst musikklubbarna.
Kan för övrigt berätta att jag har börjat extraknäcka som översättare åt ett par japaner. Det är bra timlön, men eftersom det bara gäller någon gång i veckan och bara någon timme så blir det inte så mycket pengar, men det blir åtminstone en erfarenhet. Men jag måste nog säga att en av dem verkligen kommer med jobbiga uppgifter. Medan den ena kommer med texter på 1-2 sidor från en svensk lärobok som han vill ha hjälp med, så kommer den andra med långa jävla kapitel som han vill få översatta till japanska.
Från en bok om träslöjd.
Som är skriven 1895.
Herre min gud.
Shiet, hur fick han tag på den? Men det är ju nyttig övning för dig det!
Jag vet inte, jag har faktiskt inte frågat... men jajemän, bra övning är det.
