I ditt ansikte, PM

Sådär, efter ett möte med en slipsnisse och en kostymklädd kvinna, med riktigt fin japansk engelska, har man lyckats upprätta en vettig uppkoppling här i landet där lokalbusschauffören först berättar åt vilket håll han svänger och att det kommer ett trafikljus. Det kostade mer än vad jag trodde, men det funkar.

Jag är i Gifu! Igen. Kan inte påstå att det är ett ställe som ändras, då... det är precis som det var förra året. Men det är väl inte dåligt, bara inte så många överraskningar. Bor på en korridor med kineser, japaner, koreaner, vietnameser, afrikaner, indoneser, sudaner, guatemaler... från de flesta platser, förutom Europa. Jag tror faktiskt att jag och den andra svensken som är med mig är de enda européerna här. Men det är ju bara skönt. :)

Det har gått minst två veckor sedan det senaste inlägget och saker som har inspirerat mig under den här tiden har dock nästan glömts bort (nej, jag ser inte mitt bloggande som en konst så att jag känner att jag måste skriva ner mina idéer varje gång jag får inspirationen) eller bara blivit mindre kul att skriva om. Det bästa jag kommer att tänka på var när jag ensam promenerade på ett köpcenter för någon vecka sedan och la märke till en gubbe längre fram som gick i motsatt riktning och såg mäkta glad ut. Han tittade dessutom tillbaka på mig och när vi gick förbi varandra lyfte han på ena handen som i en hälsning och utbrast glatt i ett ”bon jour!” Så nu har man blivit tagen för att vara fransman också.

Det tyckte jag var roligt. Men det är en ganska kort historia att berätta...