I ditt ansikte, PM

Tiden i Tokyo fortsätter och sedan mitt förra inlägg har vi besökt klubben Ageha, som tydligen skall ha Japans bästa ljud, samt ännu en izakaya. Dessutom har vi fått träffa många av mina gamla vänner, samt fått lära känna några nya. Tycker man om nattklubbar är Ageha verkligen att rekommendera, även om inträdet helt klart är dyrare än på andra ställen, men det är absolut värt det. Man får vad man betalar för. Jag tycker visserligen att 33cl heineken absolut kunde ha fått vara billigare än 700 yen, men det är inte så mycket att göra åt saken. Men det är ljud så att trumhinnorna sprängs (men bara för att ljudet är så mäktigt, inte för att det är dåligt), lampor som lyser upp både det ena och det andra, samt massor av japaner som dansar på rad. Det finns inte så mycket mer man kan berätta om det. Det är en klubb liksom, man gör det man vanligtvis gör där. Det var väldigt kul.

Något som kanske förvånade var dock att jag plötsligt fick mejl på mobilen från en japan vid namn Tetsu, som jag och Crille hade lärt känna på tåget från Takadanobaba mot Shibuya. Han ville tipsa om en schysst ramen-restaurang i Ikebukuro och berätta exakt vilken meny vi skulle ta och med vilken topping. Japans bästa! Det måste jag prova innan jag lämnar Tokyo för den här gången.

Efter vad som har varit den drygaste hemresan från krogen som jag någonsin har varit med om, så kom vi hem till Kentaros hus klockan åtta på morgonen. Vi sov till klockan två och sedan for vi till ett onsen, ett badhus, med Kentaros pappa och satt och chillade i de varma källorna i någon timme. Sedan tryckte vi tillsammans med Kentaros pappa, mamma, lillebror och lillasyster, kött i den köttorgien som kallas för yakiniku. Men nu lämnar vi familjen Koseki för att bo någon annanstans resten av tiden. Det lutar åt ett kapselhotell i ett par dagar.